-

Lägesrapport!

Mina fyrbenta, håriga barn bortlämnade över helgen. Igår när jag och Erik kom hem, och ingen mötte oss i dörren - vi bara tittade på varann. Tomt.

Vi blev nästan sådär busiga som man kände sig när man var yngre, och ensam hemma med sin pojkvän då föräldrarna inte var hemma. "Vad ska vi hitta på nu då...? Hehe...." Passa-på-humör. Jag busade till rejält, och ställde pizza-kartongerna (ja, jag köpte pizza, bara det!) på golvet, i vetskap om att tre tungor INTE skulle ta hand om dem.

Igår sa jag åt Erik att ta bilen till jobbet imorse, så han skulle komma hem fort efter jobbet, då vi ska till Krokom idag. Han är annars en sån där hurtbulle och cyklar 7 km till jobbet kl. 5 varje morgon(!). Och han sa det, "Ska jag varken gå ut med hundarna på morgonen, eller cykla till jobbet? Wow!.... vad lyxigt! Vad jag får sova länge!".

Nu såhär morgonen efter sitter jag själv och äter frukost. Och då menar jag inte själv som i att min sambo inte är hemma. Nej, jag menar själv. Själv som i inga djur omkring mig. Vanligtvis brukar Dolis sitta och skrika högt, för på morgnarna är hon extremt gossjuk, och hon ger sig inte förrän jag lyfter upp henne och gosar en stund. Hon följer efter mig genom hela lägenheten till hon får som hon vill. Och pratar. Pratar hela meningar.

Och hundarna. Ja de är sysselsatta med stirra-leken. Från att jag vaknat och klivit upp till dess jag fyller deras matskålar med torrt foder (hur kan det vara så spännande? De får ju samma mat varje gång!), är jag objektet för deras intensiva uppmärksamhet.
"God morgon, matte, mat?"
"Nej, inte duscha matte, jaha, okej då, kissa får du väl göra - nu mat?"
"Men strunta i kläder, oss gör det inget om du utfodrar oss naken, men du datorn kan vänta, inte behöver du bädda sängen, SKIT I KATTEN, GE OSS MAT NU!"

Sen rapar den ena hunden, den andra får hicka - jag har sagt åt dem att inte äta så förbaskat fort, men tror ni de lyssnar? - och jag får äntligen vara ifred. Djuren är nöjda, de har fått några minuter i rampljuset, och jag får göra mig i ordning.

Igår hade jag en sån där skön pluggdag hemma. Väldigt skön. Förutom att skoldagen inleddes med att skrivaren bestämde sig för att strejka efter ett tjugotal papper. Den sa att färgerna cyan och magenta var slut. What?! Jag har ju bara skrivit ut i svart?!!

Jag bytte de... blåa och lila behållarna. Den blåa godkändes, men inte den lila. Vad nu då?! Lite bök, Erik hjälpte till. Vi är lite roliga att lyssna på när vi försöker fixa någonting; först tappar jag tålamodet, Erik tar över och lugnar mig, det fixar sig, säger han. Sen går hans humör utför som Möllers Backe i Storlien, och då kommer jag in, först sur på hans sura humör, sen skitförbannad för att jag inte får till skiten, sen tar Erik över med förnyad kraft. Vi låter nog som två sirener som kommit ur rytmen.

Hursomhelst, efter ett tag bestämmer sig även den lila för att funka. Sen säger den att det är fel på gula - det var det ju inte nyss? Men vi byter den ändå, den ska ju ändå snart bytas. Då lägger alla av istället. Datorn känner inte av NÅGON av färgerna. Fy fan... Jag börjar stirra in i väggen, tom i huvudet och trycker Av, På, Av, På, Av, På... Apatiskt sitter jag så en stund, less. Sen så - hoppsan! Nu funkar blått, gult, magenta - men inte svart! Jag halvgrät och skrattade samtidigt, och Erik hann precis rädda skrivaren från att åka ut genom fönstret. Vi ringde stället som skickat patronerna, lät lite lagomt glada och fick löfte om nya patroner.

Så nu funkar alltså alla utom den svarta - den enda vi aldrig rörde, och som vi vet är halvfull. The world is out to get me.

Sen fortsatte i alla fall pluggandet. Ägnade mig åt projekt "Skatterätt, so far". Repetition. Hundarna låg i sina bäddar bredvid mig och snarkade - seriöst, de drar stockar ikapp, de är värre än min pappas sambo! - och katten satt bredvid mig. Hon och jag diskuterade räntefördelningar, andra stycket i 19:2 Inkomstskattelagen samt beskattning av fastighetsförsäljning. Hon hade mycket att säga, hon avbröt sig bara när hon skulle tvätta nån kroppsdel i en helt onaturlig ställning. Hon kan prata, hon är smart, och hon kan slicka baksidan av låret. Hon är duktig, den här katten!

Om ett par timmar ska jag och Erik sätta... oss själva bara... i bilen och köra hem till älskade Krokom. Vi ska bo hos Linda, min älskade vän, som tyvärr har katter varför hundarna inte kan följa med. Hon är dessutom allergisk (ja, hon har samma motståndskraft som jag till djur) och en bäbis som kanske är allergisk, så det var bäst att lämna bort alla djuren. Så det blir alltså bara jag och Erik. Om några timmar sitter jag i Lindas och Magnus kök, äter tacos och håller mina härliga gudbarn... Gud vad jag saknat dem! Rapport och bilder kommer efter helgen. ;)

Nu när jag bara kan ägna mig åt mig själv ska jag passa på och ta hand om mig lite - duscha, fixa naglarna, smörja in mig och fixa håret innan jag ska packa och fixa det sista innan avresan. Ska ringa Linda och höra om jag behöver ha med mig mer än avokados. Ska även sätta i mina nya linser. Yes, efter en veckas användning av glasögon fick jag ändå linserna igår, med ny styrka och allt. Jag svär, det var en helt ny värld! Jag hade kunnat räkna barren på granen utanför! När vi sen var ute och fixade ärenden kändes det som att jag svävade genom världen. Efter ett tag började jag känna mig onykter. Jag säger bara - wow! =D

Ha en bra helg, alla!