Farbror Blå sa hej
Ja, idag när jag hade bråttom hem från föreläsningen, jag skulle hem med bilen, byta om och cykla ner på jobbet, så ser jag en polisbil längre fram på vägen som jag svänger av ifrån, in på min parkering. När jag sen får vänta på en granne som blockerar infarten med sin husvagn, ser jag i backspegeln att polisbilen nu kör in bakom mig. Sådärja, tänkte jag. Antingen har det varit en till misshandel i huset jag bor i, en knarklangare har röjts, eller så vill Farbror Blå ha en pratstund med mig. När jag kör in i carporten och polisen ställer sig precis bakom mig förstår jag att det är det sistnämnda av alternativen.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Polisen vinkar inte riktigt åt mig, så jag undrar om han egentligen ville nåt, men jag vill ju inte gärna börja gå och sen ha en polis ropandes efter mig, så jag väntar och iakttar honom. Jodå, han kollar bilens ägare och hemadress. Tamejfan, den var på rätt ställe! Sicken tur då. Ja, och sen vill han att jag ska blåsa, och visa körkort.
Detta är första gången, men jag är inte ett dugg nervös, trevlig polis, jag har inget att dölja, så what the fuck. Men sen vänder han sig mot bilen. Damn! Jag börjar lite sakta ursäkta mig för att skattemärket inte är bytt, men min sambo har inte satt på det än (anledningen minns jag inte nu), men jag har det nya i bilen. Nej, det var inte vad han var ute efter. Han började kolla på däcken. Fuck! "Du, dubbdäck är det inte tid för nu", säger han. "Nej, jag vet, min sambo har börjat ta bort dubbarna, jag kan ringa ner honom från lägenheten om du vill, jag har bråttom på jobbet", häver jag ur mig. God damn it. Jag såg säkert ut som en dum liten flicka som inte vet nåt om bilen jag kör, utan lånar den av en lat kille som kör en bil som är för smutsig för att få fast ett skattemärke på, och med vinterdäck som dubbarna plockas ur och körs vidare på av ekonomiskäl... Så jag står där med ett löjligt leende och hoppas på att mina nya billiga högklackade skor gör sitt jobb.
Jag klarar mig utan böter, och får bara en liten upplysning om att vinterdäck hursomhelst inte är att föredra sommartid. "Eh.. nej..". "Kör försiktigt!" säger han. "Detsamma!", svarar jag. Smått förnärmad går jag upp till lägenheten, öppnar dörren och skäller på Erik som inte fixat däcken. Sen tackar jag (i vanlig ordning) för lånet av bilen.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Polisen vinkar inte riktigt åt mig, så jag undrar om han egentligen ville nåt, men jag vill ju inte gärna börja gå och sen ha en polis ropandes efter mig, så jag väntar och iakttar honom. Jodå, han kollar bilens ägare och hemadress. Tamejfan, den var på rätt ställe! Sicken tur då. Ja, och sen vill han att jag ska blåsa, och visa körkort.
Detta är första gången, men jag är inte ett dugg nervös, trevlig polis, jag har inget att dölja, så what the fuck. Men sen vänder han sig mot bilen. Damn! Jag börjar lite sakta ursäkta mig för att skattemärket inte är bytt, men min sambo har inte satt på det än (anledningen minns jag inte nu), men jag har det nya i bilen. Nej, det var inte vad han var ute efter. Han började kolla på däcken. Fuck! "Du, dubbdäck är det inte tid för nu", säger han. "Nej, jag vet, min sambo har börjat ta bort dubbarna, jag kan ringa ner honom från lägenheten om du vill, jag har bråttom på jobbet", häver jag ur mig. God damn it. Jag såg säkert ut som en dum liten flicka som inte vet nåt om bilen jag kör, utan lånar den av en lat kille som kör en bil som är för smutsig för att få fast ett skattemärke på, och med vinterdäck som dubbarna plockas ur och körs vidare på av ekonomiskäl... Så jag står där med ett löjligt leende och hoppas på att mina nya billiga högklackade skor gör sitt jobb.
Jag klarar mig utan böter, och får bara en liten upplysning om att vinterdäck hursomhelst inte är att föredra sommartid. "Eh.. nej..". "Kör försiktigt!" säger han. "Detsamma!", svarar jag. Smått förnärmad går jag upp till lägenheten, öppnar dörren och skäller på Erik som inte fixat däcken. Sen tackar jag (i vanlig ordning) för lånet av bilen.
Kommentarer
Trackback
