Alkis vs. alkis?
Det är lite intressant det här med kulturkrock. Och då framförallt människors syn på samma sak. För några månader sen pratade jag med en kille från London (för övrigt en lång mörkhårig ögongodis). Han frågade mig (självklart på engelska) varför vi svenskar blir såna alkisar på helgerna? Och jag gick igång, för det där är något som har stört mig länge.. Okej, jag vill inte dricka whiskey till lunch, jag förstår mig inte på vin till frukost, och att köra efter ett liiitet litet glas? Aldrig! Men OM jag skulle känna för att ta ETT glas vin en tisdagkväll på balkongen och njuta av solen, eller till ett bra teveprogram - då är jag alkis. I alla fall i svenska ögon. Men att dricka sex drinkar på krogen fredag och lördag kväll - helt okej!
Den engelska killen tittade på mig som om jag var en alien. "Det är just det jag menar", sa han. Varför är det allt eller inget som gäller? Är det inte bättre att ta ett glas då och då, än att chocka kroppen var sjunde dag?
Detta stämmer ju också överens med det där att svenskar är rätt ökända på turistorter. Vi super som fan och är stökiga. Vi kan inte med att sitta och njuta av en cocktail. Det verkar som att om vi ändå håller på, ja då kan vi ta i. Hur sunt är det egentligen?
Apropå ämnet så läste jag på nån hemsida att kvinnor kan dricka upp till 16 drinkar (av den svagare sorten) per vecka, och att man för kroppens skull hellre fördelade det på "tre eller flera" dagar. Jag tyckte 16 glas lät väldigt mycket, men jag kunde ju förstå fördelningsteorin. Jag menar, man blir bakis efter en rejäl pubrunda, men inte efter ett glas vin till Desperate housewives. Bara det skvallrar ju om vad kroppen klarar av att ta hand om per tillfälle.
Folk brukar fråga mig hur jag klarar av att ha en dunk brännvin hemma, eller en box vin. "Går du inte och nallar av det?" Hahaha, nej, det gör jag inte. Det är ofta jag är sugen på ett glas vin, men sällan jag tar ett under de "förbjudna dagarna". Mest för att jag inte vill dricka dagen innan jag ska upp till skolan eller jobb. Eller köra bil. Men så brukar jag sluta skratta och fråga tillbaka "Vadå, kan du inte låta bli om du har hemma?" Och svaret är rätt ofta "Nej, har jag en back öl hemma så tar jag, jag har ingen självdisciplin" eller "Jag kör på flaskvin, då vet jag att jag inte kan gå och ta närsomhelst". Hm, okej. Låter smart. Tänk om fler kunde ha sådan självinsikt.
Jag har också svårt med det där att man tar en drink varje dag efter jobbet. Eller varje kväll. Man borde nog verkligen akta sig för att göra alkohol till en del av vardagen. Okej, det är gott. Men om man använder alkohol för att i vardagslivet "komma ner i varv", då är det nog något i sin livssituation man behöver ta tag i.
Men jag bara funderar - hur vore det om vi slutade döma enstaka-drickandet i andra länder och började ta itu med vårt eget supa-bort-skallen-drickande?
Den engelska killen tittade på mig som om jag var en alien. "Det är just det jag menar", sa han. Varför är det allt eller inget som gäller? Är det inte bättre att ta ett glas då och då, än att chocka kroppen var sjunde dag?
Detta stämmer ju också överens med det där att svenskar är rätt ökända på turistorter. Vi super som fan och är stökiga. Vi kan inte med att sitta och njuta av en cocktail. Det verkar som att om vi ändå håller på, ja då kan vi ta i. Hur sunt är det egentligen?
Apropå ämnet så läste jag på nån hemsida att kvinnor kan dricka upp till 16 drinkar (av den svagare sorten) per vecka, och att man för kroppens skull hellre fördelade det på "tre eller flera" dagar. Jag tyckte 16 glas lät väldigt mycket, men jag kunde ju förstå fördelningsteorin. Jag menar, man blir bakis efter en rejäl pubrunda, men inte efter ett glas vin till Desperate housewives. Bara det skvallrar ju om vad kroppen klarar av att ta hand om per tillfälle.
Folk brukar fråga mig hur jag klarar av att ha en dunk brännvin hemma, eller en box vin. "Går du inte och nallar av det?" Hahaha, nej, det gör jag inte. Det är ofta jag är sugen på ett glas vin, men sällan jag tar ett under de "förbjudna dagarna". Mest för att jag inte vill dricka dagen innan jag ska upp till skolan eller jobb. Eller köra bil. Men så brukar jag sluta skratta och fråga tillbaka "Vadå, kan du inte låta bli om du har hemma?" Och svaret är rätt ofta "Nej, har jag en back öl hemma så tar jag, jag har ingen självdisciplin" eller "Jag kör på flaskvin, då vet jag att jag inte kan gå och ta närsomhelst". Hm, okej. Låter smart. Tänk om fler kunde ha sådan självinsikt.
Jag har också svårt med det där att man tar en drink varje dag efter jobbet. Eller varje kväll. Man borde nog verkligen akta sig för att göra alkohol till en del av vardagen. Okej, det är gott. Men om man använder alkohol för att i vardagslivet "komma ner i varv", då är det nog något i sin livssituation man behöver ta tag i.
Men jag bara funderar - hur vore det om vi slutade döma enstaka-drickandet i andra länder och började ta itu med vårt eget supa-bort-skallen-drickande?
Kommentarer
Trackback
