Underbara älskade
Regnet verkligen öser ner. Himlen har öppnat sig, vatten strilar ner för fönstren. Jag ser knappt bilarna på parkeringen utanför, en tjock vägg av fallande vatten. Jag älskar det. Den rena, klara luften, det härliga i att sitta ute på min inglasade balkong inlindad i en filt och bara lyssna på naturen som sköljer rent allt.
För ett par veckor sen var jag ner till mamma i Rimbo, bland annat var jag på födelsedagsfest hos Martin, en härlig, underbar människa jag och Erik lärde känna för snart fem år sen. Vi har hållit kontakten trots flytten, och han står på listan över "måste träffa" när vi är i trakterna. Han fyllde år den 14 juni, och vi klev upp halv sju i Umeå för att hinna ner till festen. När vi for därifrån på natten så var jag och Erik helt överens om att Martin är värd att åka 70 mil för att träffa några timmar. Tack för en härlig kväll, Martin!
Min egen födelsedag följande tisdag firade jag hos mamma, som alltid ser till att göra det så bra som möjligt, med uppvaktning i sängen på morgonen, presenter, fester och min favoritmat. Tack mamma, för att du alltid får mig att känna mig som någon värd att hylla!
Förra tisdagen stod jag som bäst och lagade mat efter att ha städat i lägenheten. Erik hade cyklat till Coop Forum och handlat lite mat, och när han kom hem hade han en okynnig glimt i ögonen, och höll händerna bakom ryggen. Han sa åt mig att torka händerna, för han hade något till mig. "Men älskling, inga chips nu, jag ska ju hålla mig till september!" sa jag bedjande... "Det är inga chips, det är inte ens ätbart" svarade han. Och så höll han fram min present - en underbar kuvertväska i silvrigt sidentyg. En helt vanlig tisdag, utan någon speciell anledning att fira eller komma hem med presenter, gav han mig något han visste att jag skulle älska och bli glad för. Jag log hela den kvällen, inte för att jag fått en helt underbar väska i vardagspresent, utan mest för att jag har en sambo som vet vad jag vill ha, vad som gör mig glad. Tack älskling, för att du finns och ser!
När jag ändå är inne på presenter och generösa personer, så måste jag berätta vad underbara Susanne gjorde förra veckan, när hon var nere och hälsade på ett par dagar. Hon gav mig ett stort paket, som jag tyckte såg misstänkt likt ut en skokartong. Så jag slet upp paketet, och vad ligger där? Jo, de underbara skor jag visat Sus för några månader sen när vi hade tjejkväll, satt och drack vin och fönstershoppade på nätet! Jag hade glömt bort dem, men Sus hade registrerat, sparat, och köpt. Alldeles för dyra för en student, men uppenbarligen var jag värd dem... Jag fick tårar i ögonen. Dagen efter slog vi oss ner i soffan under filten med tacos och Sex and the City. Maraton, tjejsnack, ett par cocktails och skratt. Tack, underbara vän, jag är så glad att jag har dig!
De vackra skorna:
Sus och jag:
Ett par andra underbara vänner som är helt ovärderliga är Maria och Markus. När bilen gick sönder ställde de gång på gång upp med skjuts och billån. De höll mig sällskap när Erik jobbade sent, och när vi fick en lägenhet och jag blev rädd för flytten dök de upp med en liten present - en underbart doftande badros. Ni är så goa, vet ni det?! Tack för att ni finns!
Också måste jag tacka Dolis. Min eviga magvärmare, med inbyggd vibrator som alltid lugnar. Hon håller mig sällskap när jag läser böcker, ser på teve, sitter vid datorn och när jag sitter ute på balkongen och tittar på regnet. Hon pratar med mig, äter upp alla hemska insekter och håller mitt humör uppe. Hon slickar mig på kinden när jag gråter, hon sjunger med när jag skrattar och spelar musik. Hon håller mig sällskap när jag duschar, lagar mat, städar. Tack, min fyrbenta älskling, för att du är sånt underbart sällskap!
Dolis håller koll på vägen:
För ett par veckor sen var jag ner till mamma i Rimbo, bland annat var jag på födelsedagsfest hos Martin, en härlig, underbar människa jag och Erik lärde känna för snart fem år sen. Vi har hållit kontakten trots flytten, och han står på listan över "måste träffa" när vi är i trakterna. Han fyllde år den 14 juni, och vi klev upp halv sju i Umeå för att hinna ner till festen. När vi for därifrån på natten så var jag och Erik helt överens om att Martin är värd att åka 70 mil för att träffa några timmar. Tack för en härlig kväll, Martin!
Min egen födelsedag följande tisdag firade jag hos mamma, som alltid ser till att göra det så bra som möjligt, med uppvaktning i sängen på morgonen, presenter, fester och min favoritmat. Tack mamma, för att du alltid får mig att känna mig som någon värd att hylla!
Förra tisdagen stod jag som bäst och lagade mat efter att ha städat i lägenheten. Erik hade cyklat till Coop Forum och handlat lite mat, och när han kom hem hade han en okynnig glimt i ögonen, och höll händerna bakom ryggen. Han sa åt mig att torka händerna, för han hade något till mig. "Men älskling, inga chips nu, jag ska ju hålla mig till september!" sa jag bedjande... "Det är inga chips, det är inte ens ätbart" svarade han. Och så höll han fram min present - en underbar kuvertväska i silvrigt sidentyg. En helt vanlig tisdag, utan någon speciell anledning att fira eller komma hem med presenter, gav han mig något han visste att jag skulle älska och bli glad för. Jag log hela den kvällen, inte för att jag fått en helt underbar väska i vardagspresent, utan mest för att jag har en sambo som vet vad jag vill ha, vad som gör mig glad. Tack älskling, för att du finns och ser!
När jag ändå är inne på presenter och generösa personer, så måste jag berätta vad underbara Susanne gjorde förra veckan, när hon var nere och hälsade på ett par dagar. Hon gav mig ett stort paket, som jag tyckte såg misstänkt likt ut en skokartong. Så jag slet upp paketet, och vad ligger där? Jo, de underbara skor jag visat Sus för några månader sen när vi hade tjejkväll, satt och drack vin och fönstershoppade på nätet! Jag hade glömt bort dem, men Sus hade registrerat, sparat, och köpt. Alldeles för dyra för en student, men uppenbarligen var jag värd dem... Jag fick tårar i ögonen. Dagen efter slog vi oss ner i soffan under filten med tacos och Sex and the City. Maraton, tjejsnack, ett par cocktails och skratt. Tack, underbara vän, jag är så glad att jag har dig!
De vackra skorna:
Ett par andra underbara vänner som är helt ovärderliga är Maria och Markus. När bilen gick sönder ställde de gång på gång upp med skjuts och billån. De höll mig sällskap när Erik jobbade sent, och när vi fick en lägenhet och jag blev rädd för flytten dök de upp med en liten present - en underbart doftande badros. Ni är så goa, vet ni det?! Tack för att ni finns!
Också måste jag tacka Dolis. Min eviga magvärmare, med inbyggd vibrator som alltid lugnar. Hon håller mig sällskap när jag läser böcker, ser på teve, sitter vid datorn och när jag sitter ute på balkongen och tittar på regnet. Hon pratar med mig, äter upp alla hemska insekter och håller mitt humör uppe. Hon slickar mig på kinden när jag gråter, hon sjunger med när jag skrattar och spelar musik. Hon håller mig sällskap när jag duschar, lagar mat, städar. Tack, min fyrbenta älskling, för att du är sånt underbart sällskap!
Dolis håller koll på vägen:
Linda, gumman, jag kommer snart och hjälper dig hålla magen! =D Min underbara barndomsvän från Krokom är i snart 30:e veckan med sina tvillingar, jag och Erik ska bli gudföräldrar! Vi umgås inte på långa vägar så mycket som jag vill, men det finns telefoner, och vi har tre gånger så roligt istället när vi träffas! Så många minnen, så många skratt, så mycket att se fram emot. Tack, vännen min, för att du alltid är med mig! Minns du den här bilden? Det är bara drygt ett år sen du tog studenten... *ler*
Kommentarer
Postat av: Linda
Mina barn kommer få världens bästa gudföräldrar:)
Är så glad att jag har er!
Trackback
