-

Alla ljud försvinner. Jag sluter ögonen, svart, tyst. Omvärlden är borta, jag är ensam med mig själv. Det enda jag hör är mina andetag, alla andra ljud når mig bara om de är tillräckligt höga för att skapa vibrationer i kroppen. Jag ligger ner, allt är mjukt, dämpat, lugnt. Som bomull. Hjärtslagen blir lugnare, saktare, tills inte heller de uppfattas. Mina tankar vandrar, utan yttre påverkan av min omgivning, jag tillåts närma mig något bortom vår fysiska värld. Jag är ensam med mig själv, i mig själv. Det finns en vägg mellan mig och allt runt omkring mig, jag uppfattar bara min egen kropp där jag ligger. Ett märkligt tillstånd, så tyst, så lugnt, så fullständigt fridfullt. Som ett tjockt, skyddande töcken runt omkring mig, jag är inbäddad i dimman. Lugnare, tystare… Åh, så jag älskar mina öronproppar...