-

...someday we'll reunite, for all eternity.

Så romantiskt…

Min bror ringer mig, och berättar att han och Cecilia förlovat sig… (Ja, min bror har en tjej med samma namn som syrran) Först tyckte jag han sa att han och Cecilia försovit sig, varpå jag undrade varför i h-vete han ringer mig, på andra sidan jordklotet? Spring och gör det ni ska göra istället! tänkte jag. Men så kom jag på att han nog inte sa att de försovit sig. Min bror berättade att de hade förlovat sig!

Jag blev så glad! Jag sa till Joachim att det var jävligt smart av honom, bra drag – det bästa han gjort i hela sitt liv! Han bara skrattade åt min medryckta glädje. Han lät så glad, så fullkomligt lycklig – och lite förvånad. Jodå, jag hörde förvåning i hans röst. Det hade nog inte sjunkit in ännu. Jag minns ju själv när jag förlovade mig, att jag hade svårt att förstå, fatta. Glädjen och förvåningen var lika stor för mig – även om jag var beredd på det, vi hade ju köpt ringarna ett halvår före vårt speciella datum.

Joachim berättar. Han och Cecilia hade tagit med sig en flaska vin och satt sig på en strand (de är alltså i Thailand, Cecilia har kommit för att hälsa på Joachim under hans nästan fyra månader långa resa i Asien). Joachim berättar för Cecilia att han är beredd att gå djupare i deras relation, att han vill att de flyttar ihop när han kommer hem i februari. Cecilia svarar att hon gärna vill det, och frågar Joachim om han också kan tänka sig att förlova sig med henne. När han svarar ja, tar hon fram ringarna…

Så romantiskt.

Och jag kunde inte vara mer glad för deras skull – de är verkligen perfekta för varandra. Cecilia är en underbar tjej, jag hade själv fått gifta mig med henne om inte brorsan gjort det, för hon får inte försvinna från vår familj (men att heta Cecilia, gifta sig med en Cecilia och som tar ens efternamn… Jag ser förvirring i vår framtid. Vet heller inte vad Erik skulle tycka om att jag blev lesbisk över en natt.). Vi har inte känt varandra speciellt länge - det har inte ens hon och Joachim gjort - men det bara stämmer. Allt stämmer. Jag kunde inte önska en finare människa åt min bror, och jag själv har fått en underbar svägerska. Pusselbitarna börjar falla på plats.

Jag som inte ens är speciellt romantiskt lagd, är lite för realistisk och rationell för att tillåta sådana känsloutspelningar… Men när jag ser Joachim och Cecilia, så är det så enkelt. De visste att det var rätt.

Också tittar jag lite på min egen kärlekshistoria. Sitter och snurrar på förlovningsringen, som nu har hunnit fylla tre år. Herregud vilken berg- och dalbana jag och Erik gått igenom, mot- och medgångar, hela tiden oskiljaktiga. Mot alla odds! This love is unbreakable. 140 mil, 6 år och många erfarenheter senare är vi starkare tillsammans än någonsin förut. Kärleken, samhörigheten, tryggheten och lyckan… Två blir en, det är ingen klyscha.

Och nu är min älskade bror på väg dit.

Grattis, Joachim och Cecilia, ni förtjänar verkligen varandra! Älskar er så mycket!