En vinröd kväll
Har fått lite bastning för dålig uppdatering, men jag har varit upptagen i helgen med att shoppa och vara bakis. Så nu kommer ett par inlägg.
I fredags var jag på julfest med jobbet (Manpower), och då mina kollegor från Astra gått hem valde jag att stanna kvar – själv. Bara för att se hur det kändes. Så jag köpte mig ett glas vin, satte mig vid ett bord och lyssnade på bandet som spelade. Bra låtar, mycket rock, passade mig jättebra.
Jag stannade i ungefär en timme. Under den tiden lärde jag mig att jag blivit väldigt kräsen; jag tittade runt på det manliga utbudet och tänkte; för rund, för tunnhårig, för gammal, för ung, för full, för ful, för slemmig… Blir man så när man druckit lite vin? Eller är jag bara väldigt osingel i sinnet? Jag har inte reflekterat över mitt tycke om folk förut, men å andra sidan har jag inte suttit själv i en bar och tagit mig tid att tycka heller. Min slutsats blev att då jag inte är singel, desperat eller onykter nog att tycka alla är snygga, så har jag all rätt att vara snäv och ytlig. För folk är trots allt ytliga på en bar – köttmarknad från åldern 18 – 70. Det är en enda organiserad parningsritual. Och jag har mer än ofta fått onda blickar när killar sett min förlovningsring. Vad? Får jag inte vistas bland folk om jag inte är tillgänglig? Är dansa, dricka och ha roligt med kompisar på krogen något som inte är tillåtet för icke-singlar? Det dummaste jag hört.
Apropå åldern registrerade jag även hur folk beter sig. Jag satt i godan ro med mitt vin och såg hur femtioåringar flörtade med varandra, dansade utan takt och blev alldeles för fulla. Uppenbarligen spelar åldern ingen roll, du beter dig likadant när du är 17 år som när du är 67. Det får mig att undra vad syftet med åldersgränser egentligen är, då livserfarenhet och omdöme ändå förloras i takt med alkoholkonsumtionen.
Dessutom fick jag höra en helt ny raggningsreplik. Det kom fram en kille som pratade engelska. Han frågade vad jag drack för något. Jag kollade på mitt vinglas för att se om det var något med det som gjorde att det inte uppenbarligen syntes vara… vin. Hittade inget. Svarade bara att jag drack vitt vin. Han frågade om jag tyckte om vin. Jag kollade på mitt halvtomma glas. Ehm, yes I do, svarade jag med något höjda ögonbryn, men jag förstod att han bara var desperat att få igång en konversation. Sen frågade han om jag gillade whiskey, frågade vart jag var ifrån och han berättade att han var från Afrika. Var i Afrika, frågar jag. Han stirrar i min urringning och förklarar väldigt högtidligt att det finns ett land i norra Afrika som heter Egypten. Jag tittade bara på honom… Ser jag verkligen ut som en korkad uppblåst blondin (ursäkta, alla mina älskade blonda vänner) som varken vet om jag gillar det jag dricker eller känner till landet Egypten?
Hursomhelst, han lutar sig fram och berättar att jag har jättefina öron. ???!! Ja, det var första gången jag fått höra det, skrattade jag. Då sa han att de påminde om Afrodites öron. Afrodite, kärleksgudinnan. Jag slutade skratta, suckade ljudligt. När han började svamla om att han skulle haft en kamera med sig tog jag mina bröst och mitt vinglas och gick.
När jag då gick runt i lokalerna kom jag på att jag var alldeles för uppklädd för en kväll på krogen – höga vinröda stövletter, svarta leggings, en vinröd, knappt knälång klänning med väldig v-ringning (jag har inte tordats använda den på ett tag, men jag har fått höra att jag är skyldig mina mindre utrustade vänner att visa upp dem lite… så jag svalde min prydhet och löd order), en sjal svept runt axlarna, pärlsmycken, och ett ros-spänne som höll upp håret på ena sidan. Fick många blickar, men som sagt var jag på kräset humör och satte mig istället för mig själv vid ett nytt bord, och lyssnade på musiken.
Min sista slutsats innan jag åkte hem var att jag inte alls var obekväm med att sitta själv en timme på en bar. Det är roligt att titta på folk, se hur de skrattar med sina vänner, hittar en ny potentiell kärlek, har en dejt eller någon annan anledning att vara där, som får dem att ha roligt och må bra. Det var skönt att ha tid för sig själv och egna tankar, och att vara bland en massa främmande människor ger en känsla av anonymitet. Jag upplevde att jag inte var något av allt jag brukar vara. Jag var inte någons väninna, sambo, student, hundägare, dotter, syster, Manpower-anställd eller något annat som definierar och anger mig som person. Jag var bara en tjej i en vinröd klänning och vinrött läppstift, som satt vid ett bord och njöt av rockmusik och ett glas vitt vin.
I fredags var jag på julfest med jobbet (Manpower), och då mina kollegor från Astra gått hem valde jag att stanna kvar – själv. Bara för att se hur det kändes. Så jag köpte mig ett glas vin, satte mig vid ett bord och lyssnade på bandet som spelade. Bra låtar, mycket rock, passade mig jättebra.
Jag stannade i ungefär en timme. Under den tiden lärde jag mig att jag blivit väldigt kräsen; jag tittade runt på det manliga utbudet och tänkte; för rund, för tunnhårig, för gammal, för ung, för full, för ful, för slemmig… Blir man så när man druckit lite vin? Eller är jag bara väldigt osingel i sinnet? Jag har inte reflekterat över mitt tycke om folk förut, men å andra sidan har jag inte suttit själv i en bar och tagit mig tid att tycka heller. Min slutsats blev att då jag inte är singel, desperat eller onykter nog att tycka alla är snygga, så har jag all rätt att vara snäv och ytlig. För folk är trots allt ytliga på en bar – köttmarknad från åldern 18 – 70. Det är en enda organiserad parningsritual. Och jag har mer än ofta fått onda blickar när killar sett min förlovningsring. Vad? Får jag inte vistas bland folk om jag inte är tillgänglig? Är dansa, dricka och ha roligt med kompisar på krogen något som inte är tillåtet för icke-singlar? Det dummaste jag hört.
Apropå åldern registrerade jag även hur folk beter sig. Jag satt i godan ro med mitt vin och såg hur femtioåringar flörtade med varandra, dansade utan takt och blev alldeles för fulla. Uppenbarligen spelar åldern ingen roll, du beter dig likadant när du är 17 år som när du är 67. Det får mig att undra vad syftet med åldersgränser egentligen är, då livserfarenhet och omdöme ändå förloras i takt med alkoholkonsumtionen.
Dessutom fick jag höra en helt ny raggningsreplik. Det kom fram en kille som pratade engelska. Han frågade vad jag drack för något. Jag kollade på mitt vinglas för att se om det var något med det som gjorde att det inte uppenbarligen syntes vara… vin. Hittade inget. Svarade bara att jag drack vitt vin. Han frågade om jag tyckte om vin. Jag kollade på mitt halvtomma glas. Ehm, yes I do, svarade jag med något höjda ögonbryn, men jag förstod att han bara var desperat att få igång en konversation. Sen frågade han om jag gillade whiskey, frågade vart jag var ifrån och han berättade att han var från Afrika. Var i Afrika, frågar jag. Han stirrar i min urringning och förklarar väldigt högtidligt att det finns ett land i norra Afrika som heter Egypten. Jag tittade bara på honom… Ser jag verkligen ut som en korkad uppblåst blondin (ursäkta, alla mina älskade blonda vänner) som varken vet om jag gillar det jag dricker eller känner till landet Egypten?
Hursomhelst, han lutar sig fram och berättar att jag har jättefina öron. ???!! Ja, det var första gången jag fått höra det, skrattade jag. Då sa han att de påminde om Afrodites öron. Afrodite, kärleksgudinnan. Jag slutade skratta, suckade ljudligt. När han började svamla om att han skulle haft en kamera med sig tog jag mina bröst och mitt vinglas och gick.
När jag då gick runt i lokalerna kom jag på att jag var alldeles för uppklädd för en kväll på krogen – höga vinröda stövletter, svarta leggings, en vinröd, knappt knälång klänning med väldig v-ringning (jag har inte tordats använda den på ett tag, men jag har fått höra att jag är skyldig mina mindre utrustade vänner att visa upp dem lite… så jag svalde min prydhet och löd order), en sjal svept runt axlarna, pärlsmycken, och ett ros-spänne som höll upp håret på ena sidan. Fick många blickar, men som sagt var jag på kräset humör och satte mig istället för mig själv vid ett nytt bord, och lyssnade på musiken.
Min sista slutsats innan jag åkte hem var att jag inte alls var obekväm med att sitta själv en timme på en bar. Det är roligt att titta på folk, se hur de skrattar med sina vänner, hittar en ny potentiell kärlek, har en dejt eller någon annan anledning att vara där, som får dem att ha roligt och må bra. Det var skönt att ha tid för sig själv och egna tankar, och att vara bland en massa främmande människor ger en känsla av anonymitet. Jag upplevde att jag inte var något av allt jag brukar vara. Jag var inte någons väninna, sambo, student, hundägare, dotter, syster, Manpower-anställd eller något annat som definierar och anger mig som person. Jag var bara en tjej i en vinröd klänning och vinrött läppstift, som satt vid ett bord och njöt av rockmusik och ett glas vitt vin.
Kommentarer
Postat av: Tina
Grymt skrivet. Grymt bra. Grymt!
Trackback
