Disa-Fisa
Fick alla framkallade bilder igår! En vecka senare än utlovat, men å andra sidan levererat till dörren. 400 bilder, jag låg i badkaret när leverantören ringde på, så jag fick kliva upp och stå och droppa i handduk för att skriva under att jag mottagit paketet.
Hursomhelst, mycket roligt att få bilderna till slut - att man kan bli så glad av bilder! Och så hittade jag massa bilder på lilla lilla Disa... huvva, så söt hon var.. Varför kan de inte fortsätta vara så där små? Självklart med utvecklad rumsrenhet, dock, för personlingen tyckte jag Disas sötfaktor blev mycket större så fort hon slutade pissa på alla mattor när man vände ryggen till.
Här kommer några exempel på när 8 kg nallebjörn kom hem till oss:
Ja, det är bra. Fortfarande ska hon bära på grenar som är oproportionerligt stora i förhållande till hennes storlek.
Fast nu är hon så stor så det går bra att säga att hon släpar på mindre träd.
Dagens Disa. Stor och ståtlig, men långt ifrån färdigväxt! Proportionerna är inte som de ska, benen är sju meter höga, revbenen sticker ut medan midjan är jättesmal. Folk har kallat henne för giraff, föl... Dumma... *muttrar*
Här är ett par roliga då och nu-bilder.
Lägg märke till att den gråa filten är densamma på bägge bilderna:
Fortfarande vill denna nu 21 kg tunga nallebjörn ligga i knät och gosa.
Det börjar bli tufft.
Denna bild är tagen i somras, med andra ord var hon lite lättare där än nu.
Dock är det ingen skillnad i kelning, senast i förrgår sov hon på mig.
Disa är väldigt förtjust i sina kuddar. Ju gladare hon är desto fler kuddar ligger i hallen eller i vardagsrummet. Hon bär runt dem, och lägger sig med dem nån annanstans. Att plocka upp hennes alla leksaker påminner mig om att plocka upp efter barn. Som sagt, jag har barn. Tre stycken håriga, i olika färger.
Det enda jag som djurmamma inte gjort är (förutom att leverera dem till världen) att amma dem.
Hursomhelst, mycket roligt att få bilderna till slut - att man kan bli så glad av bilder! Och så hittade jag massa bilder på lilla lilla Disa... huvva, så söt hon var.. Varför kan de inte fortsätta vara så där små? Självklart med utvecklad rumsrenhet, dock, för personlingen tyckte jag Disas sötfaktor blev mycket större så fort hon slutade pissa på alla mattor när man vände ryggen till.
Här kommer några exempel på när 8 kg nallebjörn kom hem till oss:
Ja, det är bra. Fortfarande ska hon bära på grenar som är oproportionerligt stora i förhållande till hennes storlek.
Fast nu är hon så stor så det går bra att säga att hon släpar på mindre träd.
Dagens Disa. Stor och ståtlig, men långt ifrån färdigväxt! Proportionerna är inte som de ska, benen är sju meter höga, revbenen sticker ut medan midjan är jättesmal. Folk har kallat henne för giraff, föl... Dumma... *muttrar*
Här är ett par roliga då och nu-bilder.
Lägg märke till att den gråa filten är densamma på bägge bilderna:
Fortfarande vill denna nu 21 kg tunga nallebjörn ligga i knät och gosa.
Det börjar bli tufft.
Denna bild är tagen i somras, med andra ord var hon lite lättare där än nu.
Dock är det ingen skillnad i kelning, senast i förrgår sov hon på mig.
Disa är väldigt förtjust i sina kuddar. Ju gladare hon är desto fler kuddar ligger i hallen eller i vardagsrummet. Hon bär runt dem, och lägger sig med dem nån annanstans. Att plocka upp hennes alla leksaker påminner mig om att plocka upp efter barn. Som sagt, jag har barn. Tre stycken håriga, i olika färger.
Det enda jag som djurmamma inte gjort är (förutom att leverera dem till världen) att amma dem.
Kommentarer
Postat av: Cissi
Men aaaaaw....jag känner ingen hund som är SÅ söt/kul när hon ligger o sover eller myser!!
Trackback
