The Swenglish Family
Denna vecka är Kevins dotter Alice på besök, och min yngsta kusin Jonna. Liksom för att matcha vår stundtals barnsliga atmosfär. Vi spelar Wii, äter glass, ser filmer, gosar i soffan och håller om varandra på stan. Jonna döpte oss igår till "The Swenglish Family".
Hittills har vi hunnit med ett par skräckfilmer, ett par komedier, några TV-serieavsnitt, Naturhistoriska Riksmuseet, två Cosmonova-filmer, minigolf, tre ton glass, kex med ost och många skratt.
Skåpprojektet jag startat har stigmatiserat till en dröm, vaknar ofta med energi men finner snart att jag inte har tid. Konstigt det där, när man är ledig har man mindre tid för saker? Att vara ledig tar ju faktiskt tid! Går dock och sneglar på garderoberna i sovrummet, tanken är att jag ska rensa kläder. Jag vet dock med mig att om jag rensar upp och försöker plocka bort det jag inte använder blir det inte mycket slängt - jag kommer hävda att jag använder i princip varenda plagg, eftersom jag rensat ut så hårt åtskilliga gånger tidigare. Så hur hård ska jag vara? Jag har konsulterat min sambo, men han är knappast överentusiastisk och menar istället att detta beslut ligger i mina händer. Ingen guidance, med andra ord. Otroligt fräckt.
Så, några tips? Känner mig nästan sugen att gå jättehårt fram och rensa ut precis allt jag inte använt speciellt ofta det senaste året, men anti-konsumenten i mig säger att man inte ska göra sig av med sådant som är fullt dugligt (med dugligt menas både helt och snyggt).
Under tiden jag funderar på detta extremt stora beslut försöker jag njuta så gott jag kan av semestern. Sommarkurserna är avklarade, jag jobbade fyra veckor i juli (vilket visserligen avslutades med en magsjuka), hade två veckor semester i Grekland i juni och behöver nu bara några plugg- och jobbfria veckor för att ladda upp inför hösten.
Kevin kallade min annalkande höst för "shitstorm". Känns mycket betryggande. Att läsa två heltidsterminer plus ytterligare en kurs känns lite skrämmande, men å andra sidan är det bara drygt 3,5 månader och med organiseringsförmåga och disciplin ska det nog gå bra. Shitstorm, bring it on.
Knepet är nog bara att (som vanligt) se till att njuta av livet emellanåt.
The Swenglish glassätande Family:
Kärleken spirar - i alla fall ett tag!
I wanna find a girl I can stay married to for a while.
Vem sa att romantiken är död?
Golden days in Greece
8 June
Arrived in Greece, very hot! We went by bus/ferry from Kavala to Thassos, and within 30 minutes of arriving at the hotel, C was in the pool and K was at the pool bar! We spent most of the afternoon there until we got ready for the included buffet. The food turned out to not be all that goods, in all honesty, but we had a lovely sunset view, good wine and great service. Afterwards we had a drink on a sofa in the main bar, before making it an early evening.
9 June
C started the day with 30 minutes in the pool before breakfast. After that we walked to Scala Prinos to get money (fancy going to Greece with no euros at all!) and on our way there we stopped on a bridge to feed dozens of hungry turtles with bread that we stole from the breakfast table. We went through a couple of shops, had a look at the restaurants and finally sat down at a garden bar for a drink under a tree that covered the whole garden. For lunch we then walked to a nearby Greek-Italian restaurant (Lauros) where we had great pasta.
Back at the hotel, we walked along the beach, laid down in the sun and ordered drinks that were served to us at our spot under a parasol. We had dinner afterwards in the buffet restaurant and a drink in the sophisticated Lagoon, with a fabulous view over the pool area.
10 June
After a 30 minute swim for C and a breakfast at the buffet restaurant, we spent the whole day by the pool making sure we burned. We had wine on the balcony after C walked (only wearing underwear and K’s shirt, which amused some of the other hotel guests) to get one of the bartenders to open the bottle for her. After dinner, we walked into Scala Prinos, had a drink at the garden bar before walking up and down a beach. Kevin insisted on checking out a back street so we ended up finding this lovely little Greek place where we had fabulous “homemade wine” served to us with a pudding that tasted like apple pie. Great prices, great atmosphere, great evening! We also met a couple from Lund with an adorable little baby.
11 June
Another day swimming and sunbathing by the pool. Gorgeous drinks to finish the day, and then a quiet night.
12 June
Woken by thunder and lightning and a day that was wet and humid. We walked into town to buy a few things, like a deck of cards. We spent the afternoon chilling in our room, watching TV-shows, playing cards, drinking wine and having a great time watching the weather! (Quite frankly, our bodies needed the rest from the sun!). We had some company from a hedgehog and a bottle of wine opened up á la Kev in Barca (coat hanger style).
13 June
C had her morning swim, we had breakfast and then some time at the pool before visiting the beach restaurant. We ordered fine Greek wine, enjoyed the view and great food! Afterwards we took a walk along the beach and found some white, smooth pebbles. Since C had burned her thighs beyond recognition we stopped by the pool bar on our way back to the room so she could cool down. Some steam rose when she dipped her ass down in the pool, and the bartenders laughed as she clung to her drink like a baby to her dummy… Ouch! We finished the day with a walk in the sunset to Scala Prinos.
14 June
We started the day by calling C2 to congratulate her on her birthday. After that, another day at the pool followed by lunch at the beach restaurant. We ordered in mussels, something C had never tried before – and she loved them! Great meal, unfortunately it ended up twice as expensive as expected since the manager of the restaurant kind of hid the fact that Kev’s fish was VERY expensive. A complaint to the reception and we moved on with the day – a lie down in one of the sunbeds at the beach bar and playing cards by the pool bar where the bartender gave us a bit of a dance show. We celebrated C2’s birthday by enjoying the atmosphere in The Lagoon with a nice bottle of Greek wine, candles and fruits.
15 June
We started the day by the pool, and struck up a conversation with a Swedish family (Charlotte and Mattias, with their 4-year old daughter Ellen and their 10-month old son Oskar). C studied for a bit, swam and then exercised. It was a lovely day, one of the warmer ones, and drinks by the pool seemed like the only sensible thing to do. The pool bar guy made sure we had drinks in our hands and crisps to eat all the time. Lovely guy (even though he didn’t acknowledge when C was half naked trying to switch bikinis, or at least pretended to ignore it/them)!
Later during the day the Swedish family accompanied us to the Greek restaurant we had found in a back street, and we had a great time. Suddenly the weather changed and the rain started pouring down, with some thunder and lightning too! That was fine while we ate, but on the way home Mattias had to run with Ellen on his shoulders and pushing the stroller – and still got absolutely soaked. As did we all! The weather didn’t spoil the evening at all though, since we all laughed it off.
16 June
We woke up and ordered a taxi from the hotel to Limenas (Thassos town). We started our day there with breakfast at a semi-English café in the harbour. C studied the guide book and then we went exploring! First we visited a museum with many impressive archeological findings from up to 6000BC such as statues and columns, coins and other artifacts. We then visited some of the sites in town and climbed the steep hills around Limenas for a few hours in the blazing sun to see some of the other really interesting sites and ruins in the area. C was extremely proud to find the Parmenon Gate (an ancient stone gateway in the town’s southern wall) on an obscure set of steps down from the hills that dated back to 500BC. We also surprised a big snake that (literally) took flight as it slithered down the slopes away from us!
After our adventure we returned to the town. We were so parched we consumed a 1.5L bottle of water almost immediately. Before lunch we did a little pre-birthday shopping that put a great smile on C’s face! Over lunch C called our friendly cab driver to take us back to the hotel where we rested for a bit before our evening.
Knowing it was “Lover’s Night” in the hotel restaurant, K had organized a table there for 21.00 with a plan that we’d eat and see-in C’s birthday by being there past midnight. We dressed for dinner and when we arrived we were shown by the hotel manager to an exclusive balcony where champagne awaited us, cooling in an ice-bucket beside the table. The meal was fabulous and was served at a leisurely pace that meant we could enjoy the evening, watch the moon rise over the hills and listen to the waterfalls in the nearby pool. After dinner we took what was left of our wine and went to the restaurant’s more public balcony where K had a cigar to round off his meal (how the manager managed to find one after midnight is still a mystery). It really was an excellent night and a great way to start C’s birthday!
17 June
The day started with a walk into town where we sat down at the Greek-Italian restaurant for a lovely lunch. Afterwards we wanted to take a taxi to Kavaziti, a mountain village a short way off from Scala Prinos, so we asked the waiter to call one for us. He simply turned around to a corner of the restaurant where a man was sitting quietly, said “Taxi?” and the man nodded. Done!
Kavaziti turned out to be a cute little village high up in the mountains with a mixture of old and contemporary houses surrounded by impossibly narrow and steep streets. We walked around for a bit but as we sat down at a café for a drink we felt so tired we almost fell asleep on the table (C actually did). You can hardly call the town lively as even the cats were having a siesta! The taxi picked us up at the arranged spot and time, and took us back to the hotel where we had a couple of hours of rest.
A nap and a shower later we once again got in a taxi, this time to visit the most southern point of the island, a place called Limenária. The taxi ride itself was amazing, watching the gorgeous sunset all the time as we were driving down the western coast. The taxi driver dropped us off in the center of Limenária. If Kavaziti was sleepy then this town was wide awake! We wandered the streets, had a drink (thanks, Joachim!) at a chic bar just by the sea and did some shopping in a street that despite the late hour (21.00-ish) was very busy! Our choice of restaurant by the sea’s edge was based on the up front style of the guy who approached us on the street as we walked by, and it proved to be a very good choice since the food and wine were great. We finished off the night with another drink (thanks, pappa!) at the chic bar while awaiting the taxi driver, who had told us we only had to call and he’d pick us up.
18 June
We spent the whole day horizontal on sunbeds on the beach. The ocean was lovely and so were the drinks! We only left the sea to have lunch with Mattias, Charlotte, Ellen and Oskar and wish them a safe trip back to Sweden. We spent the afternoon back at the beach before changing and walking into Scala Prinos for dinner.
19-21 June
More sunbathing, mostly by the sea, typically punctuated by lunch at the beach restaurant and finished very nicely by a few hands of cards over some strong cocktails at the pool bar as the sun began to set. We took walks along the beaches nearby, picked up stones and the odd animal (C picked up a lovely shell but threw it away in sudden terror as legs came out of it!). On our last night we again walked into Scala Prinos, stopping for drinks at the garden bar before dinner at “our” little place in the backstreets.
22 June
We left early in the morning but were waived off by the hotel manager who served a tray of shots just to perk us up! It was a lovely morning and we had a great view of the hills we’d climbed behind Limenas from the ferry as we listened to Greek musicians playing a selection of local hits. As the plane took off we also had great view of the western coast of Thassos including the beach resort at which we’d stayed. A nice way to end our first summer holiday together!
It's alive!
Perfekt uppladdning för de fyra veckorna som väntade, började jobba i måndags. Har nattpass i helgen, har kommit på att det är idealt - man kör genom ett i stort sett trafiklöst Uppland, slipper se så många institutionaliseringsfärdiga fall när man kör genom Rimbo och dessutom får man sova på jobbet. Det är (relativt) lugnt, knappt några sammandrabbningar med intagna och tack vare sömnen går natten fort och man kan sen åka hem till älsklingen och njuta av dagen.
Så jag jobbar juli ut, och mitt mål är att vara klar med sommarkurserna vid det laget. Så jag tänkte (hör och häpna) ta fyra veckor (HELA FYRA VECKOR) utan att plugga eller jobba. Kommer nog rycka lite i pliktnerverna, men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för att jag inte gör någonting som genererar betyg eller pengar, och istället ladda upp för höstens 225 % studier.
Och detta kommer göras med vänner, Kevins underbara barn, och förhoppningsvis min lilla kusin Jonna. Det kommer bli bad i Fyrishov, besök till Gröna Lund, glass, härliga joggingturer, sollapande och lata dagar i parker och på stränder. Förhoppningsvis. Det är i alla fall vad jag drömmer om medan jag återgår till att plugga heltid och jobba heltid. Bara tre veckor och två nätter till.
London - "open happiness"
14 april
What a difference a year makes! On the anniversary of the day Kevin first visited Sweden a year ago, we flew to London to celebrate James’s birthday, see Alice and visit some former co-workers and friends. James would be celebrating his birthday at a club in London on the coming Saturday night so we decided to stay at a hotel in Covent Garden rather than stay with friends in South-West London.
We arrived at Gatwick around 20.00 and took the Gatwick Express into Central London and, after a taxi from Victoria to the hotel, rushed out to find the nearest Italian restaurant. We had just enough time to revisit Gordon’s wine bar, a place Kevin took C, Anne and Per to last autumn when they visited us. Unfortunately, they started closing as we sat down with our glasses. We finished them and walked back to the hotel. Walking through Covent Garden by night was quite a magical feeling (at least for a Swede).
15 april
Got up just after noon and walked to St Paul’s Cathedral to find somewhere to eat. Kevin took us through parks and streets famous for their London lawyers – Gray’s Inn, The Old Bailey and The Temple. We found a brasserie just next to St Paul’s Cathedral where we sat outside and had a fantastic lunch, with London buses driving by and crowds of people walking down the street. We enjoyed the sun, the wine, the liveliness, and of course each other’s company.
After a quick stop at the cathedral, neither of us wanted to pay 300 kronor to view a church so instead we walked down to the river, The Millenium Bridge, and then chose to follow the river on the north side towards Blackfriar’s Bridge. We had a great view of The London Eye, The Oxo Tower, and Big Ben around the bend in the river. Back at the hotel we changed, walked to Waterloo and took a train to Claygate, first to meet up with James (so we saw him on his birthday) and one of his friends, then to see Alice perform in a show, and finally to see some friends/former band members in a pub across the road. It was a lot of people to see in a short time, but we had a great time!
16 april
We went to Waterloo to meet up with Alice to spend the day with her. We started with a quick lunch at All bar one, then went to The National Film Museum (C somewhat reluctantly due to the big sci fi factory in the place), took some good pictures and had quite a few good laughs. Afterwards we sat down for a couple of drinks near the National Theatre on the South Bank, before taking Alice back to Waterloo Station.
We went back to the hotel and changed for the evening, then walked through a quite warm and very crowded Leicester Square to get to Haymarket and Tiger Tiger, where James had reserved an area for his 21st party. Dancing, drinking, laughing and getting wet from knocked over glasses and bottles. Cecilia found the service at the toilets very interesting – a person handing paper towels to you after you had washed your hands, offering different things like hair spray and perfume for a pound! After dancing a bit more and enjoying the company of James and his friends, we left for a quickie in Piccadilly Circus (in English, that means a quick drink – inte något annat) at a pub Cecilia had visited during her very first time in London. We had a drink (yes, a drink) and chatted until closing time. Then we went back to the hotel for a quickie.
17 april
The only day entirely without plans. We walked towards St Paul’s, found a cozy square just next to it and sat down for lunch – a proper English Sunday roast. Unfortunately, the bells started going and went on for about 40 minutes, less nice for the meal and our ears. After a good main course and a dessert, we headed towards the river and took a walk along some of the streets where the Marathon was going on. Instead of joining in we sat down on a boat on the river to watch them with a drink in our hands. Unfortunately, the deck was a bit unstable and C’s wine glass fell off the table as someone walked by! The Catholic priest there drinking and smoking with his young boyfriend meant C could not swear too loudly about it!
After having enjoyed the view and the sun, we kept wandering and ended up outside The Savoy Hotel. K told C he had walked past it a thousand times but never been inside the home of the world famous Savoy cocktail guide (the Bible to every cocktail bar in the world) so we thought now was a great time to put that right. Good job we had dressed reasonably well as it’s a very sophisticated place, the preserve of the rich and the royal. The hotel has a wonderful 1920’s atmosphere and we were shown to the Beaufort Bar where we picked out two amazing drinks that were served with the style only possible at one of the best places in the world. It was nearing dinner time so we had to make a difficult choice – another drink or leave for dinner. So: “same again, please waitress”. The American bar, next to the hotel’s museum, is the oldest cocktail lounge in England – but it caters for Americans so, of course, it looks nice on the surface but it’s much less sophisticated! Having spent our dinner money on drinks we walked into Chinatown and picked up some noodles that we ate back at the hotel room watching TV. What a day!
18 april
Kevin picked up Alice at Waterloo, and met up with Cecilia at Covent Garden for a nice lunch with Pimm’s and clown entertainment (not Kev, a street entertainer). We then went for a short (but effective) shopping streak which included a new bag for Alice, before taking a taxi to The Speaker (a pub near the Houses of Parliament, named after a senior parliamentary role) where we met up with some of Kevin’s former co-workers. It was great to see them and we had a lot of fun! And K learned nothing that made him regret leaving when he did! Afterwards we took Alice to Leicester Square to go to the cinema – Cecilia tried the typically English thing (banned in Sweden) to have a drink while watching the movie. Seriously, there is nowhere in England where you can’t get a hold of a drink if you want one or where drinks aren’t involved somehow in the event! The movie, a modern re-telling of Beauty and the Beast that Alice had wanted to see, was okay (but it won’t win any Oscars). Afterwards we walked in the mild evening air back to the hotel where we sneaked Alice in so she could spend the night with us.
19 april
Our last day so we had to pack and leave our bags at Victoria Station before enjoying the rest of the day. With that out of the way we realised the sun was shining and we had to make the most of it. We planned a quick lunch but then changed our minds and walked the short distance to the Roussillon (an Anglo-French restaurant where Kev held his leaving meal last October) and had a great meal instead. Alice and Kev both had duck (and should have felt guilty) because after lunch we walked to Battersea Park where we watched the ducks. Alice and Cecilia convinced Kev to go out on the boating lake and he agreed as long as they peddled the boat! We had a fantastic half an hour or so on the lake. The weather was amazing, the nature was astonishing and we had a lot of fun together. After that came a sudden reality check – we were still in the park and had only about three hours before our plane left. We hurried to Victoria, said goodbye to Alice and jumped on the Gatwick Express which, unlike most things in England, seems to operate to its timetable. It had been a short day for us in England but it had been a really enjoyable way to finish our stay. It made sure we would look forward to our next visit!
Familjelycka
Min familj är knappast en solskenshistoria. Men de är alla underbara, fantastiska, unika och goa – och de är min familj.
Under helgen som var kom min bror Joachim, hans fru(!) C2 och lilla Maja-mys på besök. Här är höjdpunkterna:
- Vi lagade alla tillsammans en fredagsmiddag, Joachim lagade till gösen han fångat kvällen innan. Att laga maten var lika trevligt som att äta den!
- De gånger Joachim utan förekommen anledning kom fram till mig och gav mig en kram.
- Att kunna bjuda min bror och C2 på en fin restaurang med underbar atmosfär som bröllopspresent.
- Uttrycket i min brors ansikte när han åt den amaronemarinerade oxfilécarpaccion på restaurangen. Ovärderligt.
- Stunden då jag och C2 satt på golvet med Maja, åt chips och pratade om allt mellan himmel och jord.
- När brorsan svänger loss i vardagsrummet, Kevin kommer in – och joinar.
- Att svara i telefonen och höra pappa skratta.
- När jag snusar en omedveten Maja i håret, då hon sitter i mitt knä och förnöjt leker med en sked. Min brorsdotter, varm och bäbisluktande.
- Den starka kramen jag fick av Per när han och mamma kom för att sitta barnvakt åt Maja (något som gjorde det möjligt för mig och Kevin att bjuda ut Joachim och C2 på middag).
- De härliga konversationerna vi hade runt Wii-spelande och måltider.
- Under middagen på restaurangen iakttog jag C2 och konstaterade än en gång hur vacker hon är.
- När Joachim och C2 höjer sina glas och tackar Kevin för att han är en del av vår familj.
- När C2 lägger Maja hos mig och Kevin på söndagsmorgonen, hon kryper runt, skrattar och vi matar henne och låter henne smaka sin första Piggelin.
- Mammas sms på söndag kväll – ”Glöm aldrig bort att jag älskar dig!”.
- Blicken i Kevins ögon när han tackar mig för en av de bästa helger vi haft tillsammans.
Jag älskar min familj.
Regn ute, sol inne
Eller så ljuger jag. Jag har ingen bra ursäkt till varför jag inte uppdaterat bloggen annat än att jag varit otroligt upptagen. Det är studier och arbete för det mesta, ackompanjerat av ett oförståeligt anfall av trötthet som drabbat mig framåt eftermiddagarna de senaste veckorna och föranlett kvällskoma i soffan. Som tur är har detta inte påverkat min pluggmotivation - tvärtom har jag aldrig älskat mina studier mer än jag gör nu. Kriminologi är så otroligt intressant, mångsidigt och spännande att jag bara vill veta mer. Den senaste kursen, viktimologi, innehåller en hel del juridiska aspekter och det är verkligen gott att ha en examen i juridik i ryggsäcken - trots att jag ibland tänker att jag skulle satsat på kriminologi från början istället.
Så statusen nu är alltså att jag:
- är tokkär i kriminologi.
- har återupptagit min tradition att närvara vid mammas sambos kalvsläpp - se rapport från 2008.
- nästan är klar med kursen i kvinnofridskunskap.
- tycker te smakar extra gott när jag sitter inomhus och tittar ut på regnet.
- har träningsvärk i princip varenda muskel, och de som inte gör sig påminda idag lär göra det imorgon.
- motvilligt har fastnat för tv-serien Torchwood.
- har börjat räkna ner till Greklandssemestern.
Nästa blogglöfte jag kommer ge är en resedagbok från senaste vistelsen i England - igen något försenad men den är under konstruktion, språket är engelska och författare denna gång är både jag och Kevin. På återseende!
Fyra dagar i Barcelona - kärleksparets återkomst
Onsdag 23 mars
Planet flög över Barcelona och vände sedan för att följa kusten tillbaka – och utsikten var helt fantastisk, nästan som om flygturen var ett turistevent. Väl på mark kunde vi inte sluta le över att vara tillbaka, och letade nostalgiskt upp platsen där vi möttes upp förra året. Det pirrade till lite i magen av att vara tillbaka.
Taxi till hotellet, liksom förra året fick jag använda knagglig spanska för att ta oss dit. Klev ur taxin i ett soligt Barcelona, tog väskorna och började gå mot det femstjärniga hotellet vi bokat i år. Hotellets läge var perfekt, i centrala Barcelona i Barrio Gotic. Knappt hann vi närma oss hotelldörren innan vi möttes av en man inifrån som kom ut och bar in våra väskor åt oss. Han berättade om hotellets olika barer och restauranger, och sen fick vi åka en halv våning upp för att checka in. Vi erbjöds att sitta ner vid bordet, och tillfrågades om vi ville ha vatten (med ett val av vatten med citrongräs eller mynta och jordgubbar…!). Mycket trevlig personal, trevlig inredning, härlig atmosfär – underbart första intryck. Vi guidades upp till vårt hotellrum.
Vi hade blivit uppgraderade från ett ”deluxe room” till en ”junior suite” – och synen som mötte oss var fantastisk. Jag fick anstränga mig för att upprätthålla en sofistikerad fasad och inte springa runt, runt och hoppa i sängen. Det var detaljerna som gjorde det – det toppmoderna badrummet med nedsänkt badkar och avskild duschkabin, toalettdörren som inte hade handtag utan trycktes upp och därför var dold i väggen, välkomstbrevet på ekbänken, Kevins namn på telefonens display, den exklusiva minibaren, de dubbla handfaten, de höga fönstren, den lilla divansoffan med bord och de läckra taklamporna som utgjorde sänglampor.
Med en flaska Cava (en present från hotellet) tog vi ett långt bad och njöt av den romantiska känslan. Flaskan och champagneglasen stod på ytan runt badkaret, det såg verkligen så lyxigt och romantiskt ut. Efteråt tog vi en promenad till La Rambla, åt lunch och strosade runt. Bland annat hittade vi ett litet torg där vi satte oss att njuta i solen, innan vi återvände till hotellet för en siesta. Kvällen utgjordes av en middag på en italiensk restaurang och därefter ett par drinkar i hotellets fantastiska cocktailbar.
Torsdag 24 mars
Vi vaknade på vår årsdag med solen krypandes genom gardinerna. Strax före lunchtid började vi röra oss mot havet, och stannade till vid ett lunchställe utanför en av Barcelonas typiska matmarknader. Mitt i lunchen bombarderades stället av en massa ungdomar som rökte och sjöng sånger innan några lärare tog dem med sig på någon utflykt, att till och med en av lärarna rökte så Kevin fick aska över sin mat retade oss otroligt.
Efter lunchen köpte vi jordgubbar och vin, gick vi via några bakgator (där vi bland annat hittade några klänningar och toppar jag inhandlade med Kevins uppmuntran) tills vi nådde Arc de Triomf och Parc de la Ciutadella. Efter ett närmande av en ficktjuv satte vi oss i solen i gräset, tittade på den lilla sjön, alla barn som lekte och konstaterade att parken var betydligt mer folkrik i år än förra året – och att det måste varit varmare under en längre period i år.
Vi gick sedan via gator, broar och en lekplats med gungor vidare mot Port Olimpic, gick runt mellan restaurangerna och njöt av utsikten på andra sidan. Efter det gick vi till restaurangen där vi åt middag förra året sista kvällen – och valde samma mat som då, helt ljuvligt gott! Personalen var väldigt uppassande, och innan vår servitör gick lämnade han oss en flaska äppellikör att dricka så mycket vi ville av! Vi var dock rätt mätta vid det laget, och efter en taxiresa tillbaka till hotellet tog vi ett snabbt bad och en siesta.
När vi vaknade senare började vi göra oss i ordning för att gå ut en runda på stan. Kevin upptäckte då att han tappat sin plånbok i taxin och den extremt jobbiga processen med att få rätt på kort och pengar utomlands började. Hotellpersonalen visade sig än en gång mer än hjälpsamma, erbjöd Kevin telefon och ett skrivbord. Efter ett tag gick jag ner till hotellbaren och beställde oss en varsin drink medan jag väntade.
Det blev en lugn kväll i de bekväma fåtöljerna, nya intressanta drinkar som vardera gjordes med kärlek och serverades ytterst elegant och trevligt. Vi blev även underhållen av en otroligt komplicerat tillagad drink som tydligen skulle användas i barens bidrag till en nationell cocktailtävling! De destillerade, blandade, rörde om, testade. Så trots en tråkig start på kvällen kompenserade vi det med sofistikerade outfits (kostym respektive en gräddvit cocktailklänning med draperad urringning – och självklart högklackade skor), drack goda drinkar och gjorde det bästa av kvällen.
Fredag 25 mars
Morgonen inleddes förstås med fler samtal över gränserna för att ordna fram pengar. Med översättningshjälp från en i personalen och te serverat av en annan kände vi oss betydligt gladare när vi letade upp ett ställe att hämta ut pengarna Kevins bank ordnat. Jag bjöd därefter Kevin på lunch på fashionabla Passeig de Garcia, en härlig gata med uteserveringar, modebutiker och Gaudis imponerande arkitektur. Efter ett pinsamt konstaterande att mina promenadskor hade hål på fler än ett ställe inhandlades ett par lätta ballerinaskor i samma färg som min rödoranga top. Lite shopping kunde jag kosta på mig, om inte annat som tröstpris för att jag inte köpte det där guldhalsbandet med Manolo Blahnik-sko och diamant i för närmare 10 000 kr. (Nästa liv.)
Vi letade upp en restaurang/bar som serverade oss utmärkt mat och goda drinkar förra året, men konstaterade att det var stängt. Vi gick istället till ett hotell i närheten och drack en Kir Royal, helt i stil med första kvällen i Barcelona. Sådan märklig känsla att sitta i samma bar, på samma stol, där jag förra året satt med en då helt främmande man och förde halvnervösa konversationer, skrattade och hade det så underbart trevligt. Ett år senare, inte lika okänd, men lika trevligt och helt underbart.
Tillbaka till hotellet, ett stopp i cocktailbaren där Kevin bad de otroligt professionella bartendrarna göra honom den drinken han sett dem öva på igår. Eftersom vi också visste att dessa bartendrar tar sin tid över drinkarna beställde vi ett glas vin att dela på i väntan. Deras bidrag visade sig vara förfadern till Dry Martini, och hade en rökig smak nästan som whiskey. Mycket intressant.
Vi bytte om på rummet och gick sen tillbaka till restaurangen/baren som nu var öppen. Maten var helt underbart god, och kvällen blev till natt medan vi pratade på.
Lördag 26 mars
Vi klev upp, tog en lång dusch i den härliga vattenfallsliknande duschkabinen och packade vemodigt våra väskor. När vi checkade ut såg vi till att boka samma rum följande år. Hotellets underbara läge, personalens välkomnande och personliga bemötande/omhändertagande, den lyxiga känslan… Det blir definitivt Ohla Hotel nästa år också.
Vi gick via Barrio Gotic (där vi åt riktigt goda tapas till lunch) ner till hamnen där vi roade oss med att peka ut båtar vi vill ha. Vi enades om att en av de största yachterna föll oss i smaken. (Nästa liv.) Därefter gick vi längs stranden och vågorna till Port Olimpic, där vi tänkte ta en drink innan vi tog en taxi till flygplatsen. Vi strövade runt lite och hamnade till slut på samma restaurang som för två dagar sedan, av den enkla anledningen att personalen kände igen oss och erbjöd oss ett bord trots att endast gäster som tänkte äta fick komma in. Det var alltså proppfullt, men vi beställde vit Sangria (gjord på Cava) och njöt in i det sista. (Det blev visserligen rätt bråttom på slutet när taxin kom;…)
Barcelona är vår kärleksstad, en helt fantastisk stad i ett vackert land. Andra resan dit, och vi börjar lära känna staden nu, vi kände igen oss, hittade tillbaka till våra guldgruvor och såg även mycket nytt. Till skillnad mot förra året har vi redan bestämt oss för att åka tillbaka nästa år. (Det roliga nu är att läsa förra årets resedagbok från Barcelona. Då hette Kevin förstås Jenny.)
Påsken i bilder
Grillning och musik hos Pelle
Picnic med Pimm's (engelsk cocktail), baguette och färskost
Påskpyntning
(kycklingen till vänster mår lite dåligt efter har malts runt i munnen av Dolis för några år sedan,
men jag kan meddela den glada nyheten att den ännu lever)
Kevins traditionella engelska påskdagsmiddag:
kyckling med egengjord fyllning, ugnsbakade grönsaker och vitlök
Påskbordet
Påskgodis
Jag efter flygturen till Blåkulla i torsdags
Stormiga, snöiga, soliga Storlien
Att åka till Storlien i år visade sig vara lättare sagt än gjort. Eller snarare tvärtom. Det var lättare gjort än sagt – mamma hade varnat oss för att köra upp på söndagen då det varit snöstorm och vägen troligt skulle vara oframkomlig sent på kvällen. Det ignorerade vi, Kevin körde på och vi stannade bara kort i Krokom för tankning av bil och kram hos pappa. Startade från Uppsala strax före ett och var framme i Storlien vid åtta på kvällen. Väl framme förstod vi inte vad mamma, media och alla pratat om – det var ju strålande sol och alldeles underbart väder! Visst, 4 meter höga snövallar var ändå spår nog efter de föregående dagarnas snöfall.
Dagarna var så som dagar i Storlien är mest. Vi åkte skidor, Kevin som knappt åkt förut förbättrade sina färdigheter avsevärt under timmarna i backen. Vi satt framför brasan, åt mysiga middagar, hade lite after ski och var en tur till Norge. Hundarna njöt, Disa visade sig verkligen vara en skoterälskande snöhund. Mamma och Kevin skottade snö från taket och hoppade ner därifrån.
Vädret var allt annat än stabilt. Ena dagen var det solsken, ingen vind, någon grad plus. Andra dagen var det molnigt, vinden tjöt runt knutarna och vi hittade knappt ut till vägen. Nästa dag var det soligt men blåsigt så vi fick stanna bilen för drivsnön från sidorna som skymde sikten.
Mest spännande var det att köra från Storlien. Det hade varit varmt och tinat kraftigt dagen innan men fryst på under natten. Bilen stod på ren is. Parkeringen full med bilar så jag hade inte nog med utrymme att ta fart och vända. Grannen fick naturligtvis knuffa på lite. Sedan körde jag i halt, flera decimeter högt slask, ratten gick rallystil runt och eftersom jag absolut inte kunde kosta på mig att stanna fick jag lov att vid ett tillfälle tuta på två kvinnor ett litet barn som gick mitt i vägen. Skrämde förstås skiten ur dem, men när de såg mitt framfartsproblem och mitt ursäktande leende log de bara tillbaka och vinkade. Sista biten var extra rolig då jag inte kunde stanna förrän jag faktiskt var ute på huvudvägen, och därför helt enkelt fick chansa på att inga bilar kom från höger eller vänster…!
Men jag sitter ju här och skriver om det, så det gick alltså bra. :)
Glada skidåkare:
Äkta after ski:
Dagen då min bror gifte sig och döpte sin dotter
Jag sitter i en kyrka i Kumla och jag har min familj och släkt omkring mig, min älskling håller mig i handen. Någonstans i kyrkan hörs så tonerna till ”Tryggare kan ingen vara”. Jag vänder mig om och ser min bror gå bakom prästen. I sin famn håller han Maja, min älskade lilla solstråle till brorsdotter. Min brorsdotter som ska döpas. Till höger om min bror går Cecilia, min älskade C2, det syns på lång väg att hon är stolt mamma.
Så övergår tonerna till brudmarschen. Det tar mig knappt en sekund, jag vänder mig om och tittar på Kevin, som tittar på mig och viskar förvånat – ”That’s the wedding march..!”. Min bror lämnar över Maja till min mamma som står alldeles framför mig, och jag ger mamma en frågande blick. Hon säger ingenting, nickar bara nästan omärkligt och ler mot mig.
Joachim och Cecilia går hand i hand upp till prästen. Trots att jag inser att det här dopet har förvandlats till ett bröllop går det ändå så sakta upp för mig att min bror är på väg att gifta sig. Min bror står där uppe, stolt, stark, säker. Älskade bror.
Jag ser mig omkring i kyrkan, tittar på mina föräldrar, kusiner, morbröder, Cecilias mamma, vänner. Några ser lika överraskade ut som jag känner mig, några har hämtat sig och fokuserar helhjärtat på brudparet där framme. Vad prästen säger kan jag inte höra, men det spelar ingen roll. Jag vet vad det är han säger, innebörden i orden når mig ändå.
Min bror tar fram ringarna ur sin ficka. Plötsligt är de man och hustru, och en av deras vänner lösgör sig från publiken, går fram och spelar på gitarr och sjunger. Själv måste jag be pappas sambo om en näsduk, känslorna och insikten har nu nått ögonen och rinner över. Lite förläget frågar jag Kevin om mascaran runnit, jag ska ju upp snart och läsa en dikt under dopet. Han kramar min hand och kysser mig i håret.
Bröllopet övergår till dopet, och Maja – liten som hon är – kvalificerar överlägset till den största glädjespridaren på denna jord då hon upprepade gånger får alla 80 personer i kyrkan att skratta så tårarna rinner.
Så var det med det. Min bror gifter sig och döper sin dotter. Det är en enkel ceremoni, så varm, okomplicerad, glad, överraskande, lättsam och alldeles underbar.
På kyrktrappan efteråt ger Cecilia mig en kram och en nästan ursäktande blick, dels för att jag inget visste, dels för att hon nu också kommer dela mitt efternamn – men tillägger att hon kommer ha ”B” mellan sitt förnamn och efternamn, där jag har ”S”. Herregud. Som om jag skulle bry mig om det nu. Cecilia har gjort min bror lyckligare än någonsin, hon tillhör min familj oavsett vad hon heter. Jag kramar henne hårt, ler in i hennes hår och är så glad att ha henne som svägerska.
Vänder mig därefter mot min bror som håller Maja. Joachim ser mig rakt in i ögonen och ler, säger ingenting utan håller länge om mig med sin fria arm. Maja tittar upp när jag snusar på hennes hår och ger henne en puss mitt på näsan. Varm, bäbisdoftande och mjuk.
Många ord för några få ögonblick, men vissa ögonblick är så viktiga och innehållsrika att några försök att beskriva dem kräver det.
Grattis Joachim och Cecilia, och även Maja – jag önskar er all lycka och glädje! Jag älskar er så mycket!
9 april 2011
I carry your heart with me
I carry it in my heart
I am never without it
anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me
is your doing, my darling
I fear no fate, for you are my fate, my sweet
I want no world, for beautiful, you are my world, my true
And it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
Here is the deepest secret nobody knows
Here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart
I carry it in my heart
E.E. Cummings
Sällsynt - Check!
Med tanke på att dagen började med att jag halvdöd tryckte på fel knapp på mobilen, stängde av alarmet helt och vaknade först tre timmar senare är nedanstående lista något jag tillfredsställt publicerar. Främst som en kick i arslet inför framtida "vem fan sa att morgonstund har guld i mund-dagar?!" (vilket händer betydligt oftare än dagar som jag nedan beskriver).
- Inlämningsuppgift Kvinnofridskunskap – Check!
- Morgonpromenad – Check!
- En jävla massa pappersarbete – Check!
- Fix med blogg, kamera och iPod – Check!
- Skön joggingtur med Disa och Shuffle – Check!
- Styrketräning – Check!
- Studieplan för kriminologitenta – Check!
- En sväng till Blåkulla och tillbaka - Check!
- Uppackning av Londonväska – Check!
- Matlagning för tre olika måltider – Check!
(Dagens middag: ugnsbakad lax, broccolimos, hemmagjord pesto (plus lite av Kevins ugnsbakade purjolök och potatis som smakade gudomligt!)
- Packning av väskor för morgondagen, en att ta med till jobbet och en att ha med ombyte till grillningen efter jobbet – Check!
Belöning: jordgubbar och Amédryck!
Säg hej till Shuffle
Min nya lilla älskling och jag har sprungit premiärturen idag. En härlig joggingrunda i solen (okej, några droppar regn) med musik nonstop. Jag pratar förstås om iPod Shuffle, den lilla fyrkantiga underverket i silver jag värderar så högt.
Kort historia om mitt beroende av bärbar musik:
- I tidiga tonår hade jag likt alla andra en CD-freestyle. Perfekt för pendlande på buss och flyg, vilket jag gjorde mycket mellan mamma och pappa åren 2000-2003.
- Någon gång där fick jag min första mp3-spelare av mamma och hennes sambo. Den var på 512 MB, en födelsedagspresent jag hade med mig i stort sett jämt.
Jag gick med den. Sprang med den. Cyklade med den. Åkte buss med den. Sov med den.
- En ödesdiger dag våren 2008 blir jag nästan påkörd av en bil när jag är ute på cykeln. Jag väjer, slickar grus med händerna och knäna, och personen i bilen kör bara runt mig och sticker iväg. Min mp3-spelare höll, men senare under dagen när jag cyklar hem med trasiga, inlindade händer dör plötsligt spelaren. Har haft bättre dagar.
- Efter detta har jag använt mobilen som mp3-spelare, och det har fungerat hyfsat bra några år tills den på senare tid valde att hänga sig, varpå jag för några månader sedan drämde sattyget i golvet. Hade haft bättre dagar.
- Utan bärbar musik har jag strosat runt på gator och gått till gymmet utan musik. Förstår ni så hemskt?!
- Kevin började så göra mig mer och mer nyfiken på Apples produkter, såsom iTunes och iPod. Under en konversation om mp3-spelare berättade han om iPod Shuffle, den minsta mp3-spelaren som Apple har och som ligger mer på min prisnivå. Kollade upp den på internet, och det var kärlek vid första ögonkastet.
Dagen efter fanns min iPod Shuffle i silver att hämta upp på Posten. Vi har redan haft härliga stunder med varandra, Shuffle är så lätt och liten och perfekt för att ta med överallt.
Detta är min examenspresent till mig själv. Hurra för oss!
Kortsiktiga och långsiktiga planer
Är tillbaka från England och bloggsamvetet gnager lite. Tänkte jag skulle ge alla er nyfikna på mina framtida planer något att läsa om.
Om en timme: då sitter jag i soffan med Kevin och ser Pirates of the Caribbean 3 eller Harry Potter 7 part 1 (jag vet, jag vet… ni läste rätt. Min engelsman har fått mig att ge efter för HP-vågen som sköljt över jorden några år nu. Inte helt oimponerad, faktiskt).
Imorgon: påbörjar tentaplugg för tredje och näst sista delkursen på den här kriminologiterminen. Skickar dessutom in en inlämningsuppgift för kvinnofridskunskapen.
Påskhelgen: jobb och grillning. I övrigt oklart, tackade nej till en inbjudan till en kusins stuga då jag och Kevin nu rest mer eller mindre konstant i 4-5 veckors tid och tänkte att vi skulle ta och damma av soffan lite.
Utöver dessa helt triviala, kortsiktiga och smått ointressanta planerna ser det på jobb- skolfronten ut som följer:
Plan A
- Vår 2011:
Kriminologi 100 %
Kvinnofridskunskap 50 % (distans)
Plus extrajobb.
- Sommar 2011:
Projektledning, två kurser på sammanlagt 100 % (distans)
Jobb 100 % i juli.
- Hösten 2011:
Kriminologi 100 %,
Engelska 100 % (distans)
Asyl- och flyktingrätt 25 % (distans)
Förmodligen också extrajobb.
- Vår 2010:
Organiserad brottslighet, en fem veckor lång heltidskurs (på distans), klar i februari.
Med detta har jag läst två års studier på ett år.
SEN ÄR JAG FANIMEJ KLAR MED ALLT VAD STUDIER HETER.
Då har jag en examen i juridik samt en i kriminologi. Sammanlagt blir det 450 hp.
Plan B
Får jag ett jobb jag vill ha hoppar jag av studierna och leker jurist istället.
Alla vet ju att det aldrig blir som man tänkt sig.
Så även om det är bra att ha långsiktiga planer och mål i livet,
är det viktigaste av allt att leva idag.
Covent Garden
Utöver det är anledningen också att träffa gamla kollegor åt Kevin och andra vänner. Plus bara strosa runt på Londons gator och njuta, såklart.
Här en bild från Covent Garden i höstas, då jag, Alice och Kevin gjorde en lite shoppingrunda på stan. (För allmän kännedom kan jag meddela att jag i skrivande stund faktiskt råkar ha på mig samma toppar, hör på den!)
So long! See you when I get back!
Blogglöften
Det är resor och det är studier och det är dop, födelsedagar och sol. Och mitt i allt det försvinner tid för bloggen och mina underbara läsare. För att ni inte ska tappa intresset och tro att bloggen hamnat i koma igen kommer här ett kort inlägg – om kommande inlägg. Det här lovar jag att inom den närmsta framtiden (definitionsfråga) skriva om:
- Resan till Barcelona, jag och Kevin kommer skriva en gemensam resedagbok. Språkvalet är ej ännu avgjort.
- Kort om skidåkningen i Storlien och bilsurfandet i snön.
- Uppdatering om mina planer för studier och jobb (kanske mer för mitt eget intresse än ert).
- Min nya älskling iPod Shuffle. Som för övrigt är inkopplad med kabel direkt till stereon och ur högtalarna strömmar musik. Detta är ett litet fyrkantigt underverk jag kommer tillägna ett varmt inlägg om. Kan möjligtvis komma att uppfattas som ett reklaminslag, men är på intet sätt ägnat att vara sådant, utan endast en fanatisk hyllning från en tekniktörstande student som återigen kan stilla sällskapssjukan vid promenader, gympass och joggingturer med bärbar musik. Mer om detta senare.
- Och naturligtvis den oförglömliga dagen då min brorsdotter skulle döpas och dopet förvandlas till ett bröllop! Stoltheten då jag såg min bror både gifta sig och döpa sin dotter var enorm. Detta inlägg kommer utöver sliskigt blottade känslor för denna händelse ackompanjeras av bilder, eftersom bilder säger mer än tusen ord.
Så återkom och läs om allt detta och mycket mer!
Nu en liten hälsning till Solen. Jag drack första frukostteet på balkongen för en timme sedan. Sol, var hälsad! Vår - det är ett kärt återseende. Sommar - jag längtar efter dig.
(Vilket jag inte är ensam om. Dolis har kurat ihop sig bakom min laptop i en solfläck, och Disa bredde ut sig i solen på balkongen. Människor, djur – soldyrkan är helt enkelt biologisk.)
På återseende!
Ögonblicklig ironi
Den senaste veckan har varit hektisk, fylld av aktiviteter och kantad av en förkylning. Två dagars arbete, två dagars studier, en arbetsintervju, vila, packning, planering för de kommande veckornas studier och korvstoppning på timnivå av uppgifter för de bägge kurser jag läser för att hinna få det undanstökat innan Barcelona.
Barcelona. Lyxhotell i Barcelona. Fyra dagar.
Låter som en paus, låter som en weekend av välbehövlig bortkoppling av måsten. Av jobb, studier, träning, konstant planering och gnagande oro för arbetsmarknaden. Alltid dessa krav, visserligen har jag ju valt dem själv. Jag har valt att läsa dubbelt, arbeta extra, inte vara arbetslös, inte sitta still, att gå ner i vikt genom att deffa (ingen alkohol på flera veckor, kraftig neddragning av kolhydrater, ett par kilo mindre på vågen).
Och det har fungerat jättebra. Verkligen fått in allt, till och med packat för både Barcelona och Storlien som följer veckan därpå, direkt efter hemkomst från Barcelona. Skulle nu bara sitta och göra sista uppgiften på den här förbannade metodkursen. BARA SISTA GREJEN. Att ha fullt upp gör mig ingenting, utom då jag ställt in mig på att vara ledig. Dessa andningspauser är nödvändiga, om inte annat så för min mentala hälsa. Sista grejen innan mållinjen är därför okej, eftersom jag vet att jag därefter kan luta mig tillbaka ett litet tag.
I bakhuvudet ringer en klocka. Kom på att kontrollera den andra kursen, för att se om där fanns en extrauppgift. Smärre chock. 2-4 sidor. Inlämnas denna vecka. Med andra ord – idag.
Suckar trött. Tar det aldrig slut? Riktigt känner hur middagsplanerna försvinner ut genom fönstret jag sitter vid. Släpper datorn med blicken, lutar mig bakåt. Tittar snabbt åt sidan, låter blicken vandra över rummet, över bokhyllorna.
Blicken fastnar på en boktitel, en svart bokrygg med silverbokstäver. Ironiskt, hånande, konstaterande, eller kanske uppfordrande. Bokstäverna lyser och blinkar åt mig.
DUKTIGHETSFÄLLAN.
Så gör djur?
Jag går fram till henne och när jag rör henne ryggar hon tillbaka, helt oberedd på beröringen. Hennes öron är bakåtvinklade i en rädd/aggressiv hållning. När jag lyfter upp henne och sätter henne på golvet har hon svårt att balansera, och går i en hukad hållning som hon annars bara gjort när vi tagit med henne utomhus (hon är ju innekatt). Sån där försiktig, skygg hållning. Hon svarade inte alls, vilket alla som känner henne ju vet att hon gör. Jag viftade med handen framför ansiktet på henne, men hon kunde inte fokusera. Däremot reagerade hon på ljusskillnaderna.
Hon var desorienterad. I obalans. Oseende. Liksom... borta. Kevin blev lika fövånad över hennes beteende som jag.
Jag lät henne gå på, och följde tätt bakom henne för att kunna se till att hon inte föll omkull eller nåt. När hon kommer ut i hallen, sätter hon sig plötsligt ner, sträcker på ryggen och vänder sig om. Tittar rakt på mig och jamar till. Ungefär som "jo hej du". Back to normal. Bara sådär.
Det var det läskigaste jag sett henne göra. Hon är alldeles för ung för att få någon sorts stroke eller något, och direkt hon liksom "vaknade till" började hon leka och springa runt precis som vanligt.
Så min fråga är - kan katter gå i sömnen?
Gäääääsp!
Skonering (sko-planering)
Dessa är givna, då de köptes i Barcelona förra året:
Sen står det mellan:
Jag tror detta får lösa sig genom medhavd klädsel. Till exempel ska min nya klänning som jag använde på examensfesten med, och därför följer de här diamanterna med. De är nya på bloggen men invigdes på examensfesten och väckte en del uppståndelse. Inte konstigt så vackra som de är, riktiga bling-bling! Fick dem av Kevin, köpta i London (Sutton):
Klurar även på dessa regnbågsskimrande läckerheter - de köptes i Enfield under första resan till London för mer än ett år sen, men har aldrig använts. Kanske dags för en svart klänning och en kväll i Barcelona?:
A som i jaha, ja
Har aldrig demonstrerat sån motivationsbrist och total avsaknad av engagemang som när jag slängde ihop några sidor om genus och brottslighet över ett par glas vin en tisdagskväll. Sista kvällen innan deadline, uppskjutet in i det sista, totalt olikt mitt studiemönster som är väl inövat efter ett antal år av studier (någon som hållit räkningen?). Ja visst. Vin. Sista kvällen. Hur opretentiös och oseriös kan man bli som student?
Rätt märkligt hur man kan få A på detta. Speciellt på en sjugradig betygsskala.
Jag kanske inte är så jävla dålig ändå. Fatta det, ni arbetsgivare där ute.
