-

Igår skrämde Dolis upp mig och Kevin rejält. Vi satt och såg på film, och Kevin gjorde mig uppmärksam på Dolis, att hon betedde sig konstigt där hon satt i soffan. När jag först ser på henne tycker jag hon ser ut som att hon zoomar in på Disa och gör sig redo för en retsam attack. Sen ser jag att hon inte ser Disa, hon ser ingenting. Med helt oseende ögon håller hon kroppen i en väldigt märklig hållning, och reagerar inte när jag tilltalar henne.

Jag går fram till henne och när jag rör henne ryggar hon tillbaka, helt oberedd på beröringen. Hennes öron är bakåtvinklade i en rädd/aggressiv hållning. När jag lyfter upp henne och sätter henne på golvet har hon svårt att balansera, och går i en hukad hållning som hon annars bara gjort när vi tagit med henne utomhus (hon är ju innekatt). Sån där försiktig, skygg hållning. Hon svarade inte alls, vilket alla som känner henne ju vet att hon gör. Jag viftade med handen framför ansiktet på henne, men hon kunde inte fokusera. Däremot reagerade hon på ljusskillnaderna.

Hon var desorienterad. I obalans. Oseende. Liksom... borta. Kevin blev lika fövånad över hennes beteende som jag.

Jag lät henne gå på, och följde tätt bakom henne för att kunna se till att hon inte föll omkull eller nåt. När hon kommer ut i hallen, sätter hon sig plötsligt ner, sträcker på ryggen och vänder sig om. Tittar rakt på mig och jamar till. Ungefär som "jo hej du". Back to normal. Bara sådär.

Det var det läskigaste jag sett henne göra. Hon är alldeles för ung för att få någon sorts stroke eller något, och direkt hon liksom "vaknade till" började hon leka och springa runt precis som vanligt.

Så min fråga är - kan katter gå i sömnen?

Gäääääsp!