Att vara vuxen
Vafan, jag skulle göra det där vuxenpoäng-testet på Facebook. Jamen bara för kul, såg att några kompisar gjort det så jag la till applikationen och gjorde testet.
"Din uppskattade ålder är 34,9 år."
What?!?! Jag är 21!!
Det kan inte vara sant, de bara hittar på. De ger alltid högre poäng, bara för att man ska känna att LEV NU, IMORGON KAN DU HA DÖTT! Så tänkte jag, och gjorde testet så att jag skulle framstå så ung som möjligt, skrev att jag fortfarande bodde hos föräldrarna och inte hade körkort men fick köra EU-moppe. Nu fick de, tänkte jag triumferande. Och vad fick jag för svar?
"Du har negativt vuxenpoäng. Är du väldigt ung är det inget att oroa sig för. Är du äldre än 10 år så kanske det är dags att växa upp lite."
Så där gick min teori i stöpet.
Jag är på pappret 21 år, men lever som om jag vore en medelålders kvinna som bara inte riktigt har börjat jobba eller skaffat barn ännu. Ska jag känna mig stressad och börja planera barn, villabygge och betala gravplats, eller regrediera och hoppa upp och ner i sängen sjungandes "Sjörövar-Fabbe"?
"Din uppskattade ålder är 34,9 år."
What?!?! Jag är 21!!
Det kan inte vara sant, de bara hittar på. De ger alltid högre poäng, bara för att man ska känna att LEV NU, IMORGON KAN DU HA DÖTT! Så tänkte jag, och gjorde testet så att jag skulle framstå så ung som möjligt, skrev att jag fortfarande bodde hos föräldrarna och inte hade körkort men fick köra EU-moppe. Nu fick de, tänkte jag triumferande. Och vad fick jag för svar?
"Du har negativt vuxenpoäng. Är du väldigt ung är det inget att oroa sig för. Är du äldre än 10 år så kanske det är dags att växa upp lite."
Så där gick min teori i stöpet.
Jag är på pappret 21 år, men lever som om jag vore en medelålders kvinna som bara inte riktigt har börjat jobba eller skaffat barn ännu. Ska jag känna mig stressad och börja planera barn, villabygge och betala gravplats, eller regrediera och hoppa upp och ner i sängen sjungandes "Sjörövar-Fabbe"?
Kött och pilar
Igår kom några kompisar över, vi grillade, kastade pil, skrattade som galningar, och mådde så gott som man bara kan må!
Markus var som vanligt grill master, vi satt på balkongen och njöt av vin, sol, choklad och prat, medan några av oss lagade mat, dukade långbord och sällskapade. Mark mådde så bra att han log konstant hela kvällen, jag stortrivdes bland alla goa vänner, Erik och Olof satt som vanligt och iakttog och slängde då och då ur sig kommentarer som fick oss alla att kikna av skratt. Jag djupdök bakom soffan i jakt efter en pil som hamnat på avvägar (efter att först ha träffat tavlan, dock!), Josefin och Maria tävlade med mig om att träffa tavlan utan att slå sönder pilarna. Vi tog bilder där det krävdes benstyrka, rörelse och smidighet - träningspass light. Disa, Sendy och Dolis tog som sin uppgift att hela tiden ligga bland oss, ibland i vägen för oss. Vi ringde Sus och sjöng "Ja må du leva". Rödvin, kiwidrinkar och naturligtvis vitt vin. Kvällen fulländad. Bästa kvällen på länge! Tack allihopa!
Markus var som vanligt grill master, vi satt på balkongen och njöt av vin, sol, choklad och prat, medan några av oss lagade mat, dukade långbord och sällskapade. Mark mådde så bra att han log konstant hela kvällen, jag stortrivdes bland alla goa vänner, Erik och Olof satt som vanligt och iakttog och slängde då och då ur sig kommentarer som fick oss alla att kikna av skratt. Jag djupdök bakom soffan i jakt efter en pil som hamnat på avvägar (efter att först ha träffat tavlan, dock!), Josefin och Maria tävlade med mig om att träffa tavlan utan att slå sönder pilarna. Vi tog bilder där det krävdes benstyrka, rörelse och smidighet - träningspass light. Disa, Sendy och Dolis tog som sin uppgift att hela tiden ligga bland oss, ibland i vägen för oss. Vi ringde Sus och sjöng "Ja må du leva". Rödvin, kiwidrinkar och naturligtvis vitt vin. Kvällen fulländad. Bästa kvällen på länge! Tack allihopa!
Kuleå
Förra helgen lämpade jag och Erik över Sendy och Dolis till underbara Josefin, och själva tog vi med Disa till Luleå, och Susanne. På lördagen shoppade vi, åt god lunch och mådde gott. Jag kom ihåg Systemet tre minuter i tre... Jag och Sus klagade på högklackat och fick Erik att springa till Systemet. Vi hann dit precis så Sus fick slänga sig under grinden för att komma in... Smidigt. Vi hann i alla fall få tag på rosévin och räddade kvällen.
Efteråt andades vi ut och tog ett glas på en uteservering, njöt av sommarvärmen och tittade på Luleås invånare. Disa charmade alla i sin väg, från alkoholister till en fyramånaders baby.
På kvällen blev det grillfest och sällskapsspel, killarna mot tjejerna i ett frågespel som gick ut på att ta reda på hur mycket det ena könet egentligen visste om det andra. Jag blev väldigt imponerad av killarna, de kunde svara på frågor om mamelucker, Richard Gere och tampongmärken. Japp. Susanne överraskar mig med att svara på frågor om science fiction-filmer och porrfilmsstjärnor... Herregud.. och här tror man att man har koll på varann. Låt oss säga att spelet bäddade för överraskningar, diskussioner och en jävla massa skratt!
Dagen efter stoppade vi in hundarna i bilen och for ut till en udde för att bada. Vi gick tvåhundra meter och vattnet räckte oss till knäna, så bada kunde vi ju glömma, men det var otroligt vackert och Disa tyckte det var jätteroligt att hoppa jämfota så vattnet stänkte. Hon hittade en annan hund, men den var inte intresserad för hon var upptagen med att gräva i sandbottnen, vilket naturligtvis var ett evighetsjobb. Men hon grävde frenetiskt, som övertygad att hon förr eller senare skulle komma till Kina. Så Disa skuttade runt för sig själv istället, och jagade vattnet som stänkte omkring henne.
Underbar helg, tack för minisemestern, Sus!
Efteråt andades vi ut och tog ett glas på en uteservering, njöt av sommarvärmen och tittade på Luleås invånare. Disa charmade alla i sin väg, från alkoholister till en fyramånaders baby.
På kvällen blev det grillfest och sällskapsspel, killarna mot tjejerna i ett frågespel som gick ut på att ta reda på hur mycket det ena könet egentligen visste om det andra. Jag blev väldigt imponerad av killarna, de kunde svara på frågor om mamelucker, Richard Gere och tampongmärken. Japp. Susanne överraskar mig med att svara på frågor om science fiction-filmer och porrfilmsstjärnor... Herregud.. och här tror man att man har koll på varann. Låt oss säga att spelet bäddade för överraskningar, diskussioner och en jävla massa skratt!
Dagen efter stoppade vi in hundarna i bilen och for ut till en udde för att bada. Vi gick tvåhundra meter och vattnet räckte oss till knäna, så bada kunde vi ju glömma, men det var otroligt vackert och Disa tyckte det var jätteroligt att hoppa jämfota så vattnet stänkte. Hon hittade en annan hund, men den var inte intresserad för hon var upptagen med att gräva i sandbottnen, vilket naturligtvis var ett evighetsjobb. Men hon grävde frenetiskt, som övertygad att hon förr eller senare skulle komma till Kina. Så Disa skuttade runt för sig själv istället, och jagade vattnet som stänkte omkring henne.
Underbar helg, tack för minisemestern, Sus!
Bomullstillstånd
Alla ljud försvinner. Jag sluter ögonen, svart, tyst. Omvärlden är borta, jag är ensam med mig själv. Det enda jag hör är mina andetag, alla andra ljud når mig bara om de är tillräckligt höga för att skapa vibrationer i kroppen. Jag ligger ner, allt är mjukt, dämpat, lugnt. Som bomull. Hjärtslagen blir lugnare, saktare, tills inte heller de uppfattas. Mina tankar vandrar, utan yttre påverkan av min omgivning, jag tillåts närma mig något bortom vår fysiska värld. Jag är ensam med mig själv, i mig själv. Det finns en vägg mellan mig och allt runt omkring mig, jag uppfattar bara min egen kropp där jag ligger. Ett märkligt tillstånd, så tyst, så lugnt, så fullständigt fridfullt. Som ett tjockt, skyddande töcken runt omkring mig, jag är inbäddad i dimman. Lugnare, tystare… Åh, så jag älskar mina öronproppar...
Semester!
Idag har jag haft min första semesterdag. Jag vaknade efter 11 timmars sömn. Jag slängde mig i soffan och såg på DVD. Jag läste en bok. Jag for och simmade. Och nu sitter jag med en Piña Colada. Skål!
En ny väska jag inte kunde hålla händerna från...
Och Mark, som ibland verkar ha svårt att hålla sig från ölen, och mig, haha. ;-)
En färgglad sommarbukett till alla!
Min älskling kom hem med en ny gul kuvertväska till mig! Kolla så bra de matchar skorna:
Och här är de underbara vackra sakerna jag såg på Biancos hemsida, som jag inte kunde hålla mig ifrån när de fanns i butiken...
En ny väska jag inte kunde hålla händerna från...
Och Mark, som ibland verkar ha svårt att hålla sig från ölen, och mig, haha. ;-)
Har börjat fundera lite på vad jag vill göra med min juristutbildning framöver. Jag är väldigt inne på kriminologi, brottsofferkunskap, psykologi/sociologi och polisrätt. Ska försöka läsa så många kurser jag kan inom utbildningen, sen tror jag nog att jag vill läsa något mer efteråt.
Något mycket mindre intressant är Pingvin-SM. Jag hade så svårt att tro mina öron när jag hörde reklamen på teven att jag var tvungen att kolla upp det. Tydligen är det en tävling i fyra veckor med fyra grenar som heter "Smäckhuggarsmisk", "Albatrosser överallt", "Sälstuds" och "Kast med liten pingvin". Seriöst. Har svenska folket inte mer bakom pannbenet? Vem lägger tid på sånt?! Visst, kreativitet i all ära, men... Jag saknar ord. Tacka vet jag Glamours klackfest! =D
För övrigt lägger jag mycket tid på skräckfilmer, böcker och bilresande. The Ring, The Omen, Mias hemlighet och Mias systrar, Rimbo och Luleå står näst på tur. =) See ya!
Något mycket mindre intressant är Pingvin-SM. Jag hade så svårt att tro mina öron när jag hörde reklamen på teven att jag var tvungen att kolla upp det. Tydligen är det en tävling i fyra veckor med fyra grenar som heter "Smäckhuggarsmisk", "Albatrosser överallt", "Sälstuds" och "Kast med liten pingvin". Seriöst. Har svenska folket inte mer bakom pannbenet? Vem lägger tid på sånt?! Visst, kreativitet i all ära, men... Jag saknar ord. Tacka vet jag Glamours klackfest! =D
För övrigt lägger jag mycket tid på skräckfilmer, böcker och bilresande. The Ring, The Omen, Mias hemlighet och Mias systrar, Rimbo och Luleå står näst på tur. =) See ya!
Underbara älskade
Regnet verkligen öser ner. Himlen har öppnat sig, vatten strilar ner för fönstren. Jag ser knappt bilarna på parkeringen utanför, en tjock vägg av fallande vatten. Jag älskar det. Den rena, klara luften, det härliga i att sitta ute på min inglasade balkong inlindad i en filt och bara lyssna på naturen som sköljer rent allt.
För ett par veckor sen var jag ner till mamma i Rimbo, bland annat var jag på födelsedagsfest hos Martin, en härlig, underbar människa jag och Erik lärde känna för snart fem år sen. Vi har hållit kontakten trots flytten, och han står på listan över "måste träffa" när vi är i trakterna. Han fyllde år den 14 juni, och vi klev upp halv sju i Umeå för att hinna ner till festen. När vi for därifrån på natten så var jag och Erik helt överens om att Martin är värd att åka 70 mil för att träffa några timmar. Tack för en härlig kväll, Martin!
Min egen födelsedag följande tisdag firade jag hos mamma, som alltid ser till att göra det så bra som möjligt, med uppvaktning i sängen på morgonen, presenter, fester och min favoritmat. Tack mamma, för att du alltid får mig att känna mig som någon värd att hylla!
Förra tisdagen stod jag som bäst och lagade mat efter att ha städat i lägenheten. Erik hade cyklat till Coop Forum och handlat lite mat, och när han kom hem hade han en okynnig glimt i ögonen, och höll händerna bakom ryggen. Han sa åt mig att torka händerna, för han hade något till mig. "Men älskling, inga chips nu, jag ska ju hålla mig till september!" sa jag bedjande... "Det är inga chips, det är inte ens ätbart" svarade han. Och så höll han fram min present - en underbar kuvertväska i silvrigt sidentyg. En helt vanlig tisdag, utan någon speciell anledning att fira eller komma hem med presenter, gav han mig något han visste att jag skulle älska och bli glad för. Jag log hela den kvällen, inte för att jag fått en helt underbar väska i vardagspresent, utan mest för att jag har en sambo som vet vad jag vill ha, vad som gör mig glad. Tack älskling, för att du finns och ser!
När jag ändå är inne på presenter och generösa personer, så måste jag berätta vad underbara Susanne gjorde förra veckan, när hon var nere och hälsade på ett par dagar. Hon gav mig ett stort paket, som jag tyckte såg misstänkt likt ut en skokartong. Så jag slet upp paketet, och vad ligger där? Jo, de underbara skor jag visat Sus för några månader sen när vi hade tjejkväll, satt och drack vin och fönstershoppade på nätet! Jag hade glömt bort dem, men Sus hade registrerat, sparat, och köpt. Alldeles för dyra för en student, men uppenbarligen var jag värd dem... Jag fick tårar i ögonen. Dagen efter slog vi oss ner i soffan under filten med tacos och Sex and the City. Maraton, tjejsnack, ett par cocktails och skratt. Tack, underbara vän, jag är så glad att jag har dig!
De vackra skorna:
Sus och jag:
Ett par andra underbara vänner som är helt ovärderliga är Maria och Markus. När bilen gick sönder ställde de gång på gång upp med skjuts och billån. De höll mig sällskap när Erik jobbade sent, och när vi fick en lägenhet och jag blev rädd för flytten dök de upp med en liten present - en underbart doftande badros. Ni är så goa, vet ni det?! Tack för att ni finns!
Också måste jag tacka Dolis. Min eviga magvärmare, med inbyggd vibrator som alltid lugnar. Hon håller mig sällskap när jag läser böcker, ser på teve, sitter vid datorn och när jag sitter ute på balkongen och tittar på regnet. Hon pratar med mig, äter upp alla hemska insekter och håller mitt humör uppe. Hon slickar mig på kinden när jag gråter, hon sjunger med när jag skrattar och spelar musik. Hon håller mig sällskap när jag duschar, lagar mat, städar. Tack, min fyrbenta älskling, för att du är sånt underbart sällskap!
Dolis håller koll på vägen:
För ett par veckor sen var jag ner till mamma i Rimbo, bland annat var jag på födelsedagsfest hos Martin, en härlig, underbar människa jag och Erik lärde känna för snart fem år sen. Vi har hållit kontakten trots flytten, och han står på listan över "måste träffa" när vi är i trakterna. Han fyllde år den 14 juni, och vi klev upp halv sju i Umeå för att hinna ner till festen. När vi for därifrån på natten så var jag och Erik helt överens om att Martin är värd att åka 70 mil för att träffa några timmar. Tack för en härlig kväll, Martin!
Min egen födelsedag följande tisdag firade jag hos mamma, som alltid ser till att göra det så bra som möjligt, med uppvaktning i sängen på morgonen, presenter, fester och min favoritmat. Tack mamma, för att du alltid får mig att känna mig som någon värd att hylla!
Förra tisdagen stod jag som bäst och lagade mat efter att ha städat i lägenheten. Erik hade cyklat till Coop Forum och handlat lite mat, och när han kom hem hade han en okynnig glimt i ögonen, och höll händerna bakom ryggen. Han sa åt mig att torka händerna, för han hade något till mig. "Men älskling, inga chips nu, jag ska ju hålla mig till september!" sa jag bedjande... "Det är inga chips, det är inte ens ätbart" svarade han. Och så höll han fram min present - en underbar kuvertväska i silvrigt sidentyg. En helt vanlig tisdag, utan någon speciell anledning att fira eller komma hem med presenter, gav han mig något han visste att jag skulle älska och bli glad för. Jag log hela den kvällen, inte för att jag fått en helt underbar väska i vardagspresent, utan mest för att jag har en sambo som vet vad jag vill ha, vad som gör mig glad. Tack älskling, för att du finns och ser!
När jag ändå är inne på presenter och generösa personer, så måste jag berätta vad underbara Susanne gjorde förra veckan, när hon var nere och hälsade på ett par dagar. Hon gav mig ett stort paket, som jag tyckte såg misstänkt likt ut en skokartong. Så jag slet upp paketet, och vad ligger där? Jo, de underbara skor jag visat Sus för några månader sen när vi hade tjejkväll, satt och drack vin och fönstershoppade på nätet! Jag hade glömt bort dem, men Sus hade registrerat, sparat, och köpt. Alldeles för dyra för en student, men uppenbarligen var jag värd dem... Jag fick tårar i ögonen. Dagen efter slog vi oss ner i soffan under filten med tacos och Sex and the City. Maraton, tjejsnack, ett par cocktails och skratt. Tack, underbara vän, jag är så glad att jag har dig!
De vackra skorna:
Ett par andra underbara vänner som är helt ovärderliga är Maria och Markus. När bilen gick sönder ställde de gång på gång upp med skjuts och billån. De höll mig sällskap när Erik jobbade sent, och när vi fick en lägenhet och jag blev rädd för flytten dök de upp med en liten present - en underbart doftande badros. Ni är så goa, vet ni det?! Tack för att ni finns!
Också måste jag tacka Dolis. Min eviga magvärmare, med inbyggd vibrator som alltid lugnar. Hon håller mig sällskap när jag läser böcker, ser på teve, sitter vid datorn och när jag sitter ute på balkongen och tittar på regnet. Hon pratar med mig, äter upp alla hemska insekter och håller mitt humör uppe. Hon slickar mig på kinden när jag gråter, hon sjunger med när jag skrattar och spelar musik. Hon håller mig sällskap när jag duschar, lagar mat, städar. Tack, min fyrbenta älskling, för att du är sånt underbart sällskap!
Dolis håller koll på vägen:
Linda, gumman, jag kommer snart och hjälper dig hålla magen! =D Min underbara barndomsvän från Krokom är i snart 30:e veckan med sina tvillingar, jag och Erik ska bli gudföräldrar! Vi umgås inte på långa vägar så mycket som jag vill, men det finns telefoner, och vi har tre gånger så roligt istället när vi träffas! Så många minnen, så många skratt, så mycket att se fram emot. Tack, vännen min, för att du alltid är med mig! Minns du den här bilden? Det är bara drygt ett år sen du tog studenten... *ler*
Midsommar och återknytande
Lite smått bakis från O.P:n igår sitter jag och läser mina gamla inlägg. Oj så tiden går.
Jag läser om väskor och skor. Där har mycket hänt. =D Fler väskor, fler skor. Förvånad? Till och med min 75-åriga granne Arne påpekade sist jag kom hem med ett par nya skor och frågade om jag inte snart behöver byta till en större lägenhet. Jag undvek att tala om att jag faktiskt planerar att göra om ena rummet enbart till klädkammare. Mina senaste älsklingar är lite dyrare fina Björn Borg-skor som min älskade sambo köpte mig i födelsedagspresent. Dom är lika snygga som dom var dyra - så helt klart värt det! ;-) Tack älskling! (En liten parentes - Karin, skorna på tidigare inlägget är INTE rosa. De är hallonröda, men på den bilden ser de faktiskt mer rosa ut. Farligt. Men tro mig - de är inte rosa!) Här en bild på Björn Borg-skönheterna:
Jag har inte blivit stoppad igen av polisen. Men väl av vägarbeten. När vi skulle köra upp från Rimbo till Umeå i onsdags.. Herregud. Kommer dom på att dom ska bygga om hela Sverige på samma dag eller? Ja, längs E4:an lite här och där när vi kröp fram i 30 passade vi på att lufta lilla Disa som tyckte att vi var korkade som köpte en svart bil utan AC och sen skaffade två hundar vars enda ventilationssystem är en skär tunga. Så Disa fick passa på att stoppa ut huvudet genom rutan och dra in vinden. Undra vad vägarbetsgubbarna tänkte när de såg en gul liten valp som hängde halvt ut från bilen och blängde på deras bilar, asfaltsgrejer, koner, neongula jackor och löjliga hjälmar. Disa gäspade.
Dagens motivation från Leva har tillfälligt uppehåll. Så inga nya kloka rader därifrån att komma med, men i min almanacka står det fundigheter varje vecka. Förrförra veckan stod det "När du är åttio år gammal har du lärt dig mycket, du måste bara komma ihåg det." Åh, så uppmuntrande.
Disa har lärt sig vacker tass! Hon är så duktig! När hon är hungrig och vi håller på att förbereda hennes mat så börjar hon veva med tassen - "jag är duktig, jag vinkar, ni vill att jag ska vinka, ni är knäppa, ge mig maten NU!". Jag blev så stolt när hon började ge mig tassen att jag blev gråtfärdig och var tvungen att berätta för någon. När Disa sen la sig ner på kommando började jag hoppa av glädje. Nu sitter hon bara man ger kommando med handen, vi behöver alltså inte säga "sitt" ens. Och hon är i stort sett rumsren. Åh, min lilla flicka lär sig, hon börjar bli stor! =)
Sendy och Dolis börjar verkligen tycka om Disa. Sendy leker mer och mer med henne ju större hon blir (det är väl förstås inte roligt att leka med en liten skit som voltar så fort stora Sendy petar på henne). Dolis har hittat på en ny lek - ropa på Disa, gömma sig när Disa kommer fram och sen köra attack på stackars naiva Disa som blir lika överrumplad varje gång Dolis hoppar fram i kung fu-ställning.
Igår var det midsommarafton. Självklart har bilen gått sönder, så Markus ställde upp och hämtade oss. Jag och Erik packade in hundarna och kylväskan och for hem till Maria och Markus. Vi lagade mat, Markus grillade, vi satt på deras härliga balkong och snapsade. Vi åt, skrattade, njöt av svensk sommarvärme och mådde gott. Jag fick jättefina födelsedagspresenter, en liten lyckoängel som var hur vacker som helst! I glas, handgjord, med små gulddetaljer. Ett fint halssmycke följde med. Också en bok med recept på cocktails. Kanon, lycka ordnad både på långsiktigt plan och på ett mer tillfälligt sådant. ;-) Tack, Maria och Markus, både för presenterna och för en toppenkväll!
Jag läser om väskor och skor. Där har mycket hänt. =D Fler väskor, fler skor. Förvånad? Till och med min 75-åriga granne Arne påpekade sist jag kom hem med ett par nya skor och frågade om jag inte snart behöver byta till en större lägenhet. Jag undvek att tala om att jag faktiskt planerar att göra om ena rummet enbart till klädkammare. Mina senaste älsklingar är lite dyrare fina Björn Borg-skor som min älskade sambo köpte mig i födelsedagspresent. Dom är lika snygga som dom var dyra - så helt klart värt det! ;-) Tack älskling! (En liten parentes - Karin, skorna på tidigare inlägget är INTE rosa. De är hallonröda, men på den bilden ser de faktiskt mer rosa ut. Farligt. Men tro mig - de är inte rosa!) Här en bild på Björn Borg-skönheterna:
Jag har inte blivit stoppad igen av polisen. Men väl av vägarbeten. När vi skulle köra upp från Rimbo till Umeå i onsdags.. Herregud. Kommer dom på att dom ska bygga om hela Sverige på samma dag eller? Ja, längs E4:an lite här och där när vi kröp fram i 30 passade vi på att lufta lilla Disa som tyckte att vi var korkade som köpte en svart bil utan AC och sen skaffade två hundar vars enda ventilationssystem är en skär tunga. Så Disa fick passa på att stoppa ut huvudet genom rutan och dra in vinden. Undra vad vägarbetsgubbarna tänkte när de såg en gul liten valp som hängde halvt ut från bilen och blängde på deras bilar, asfaltsgrejer, koner, neongula jackor och löjliga hjälmar. Disa gäspade.
Dagens motivation från Leva har tillfälligt uppehåll. Så inga nya kloka rader därifrån att komma med, men i min almanacka står det fundigheter varje vecka. Förrförra veckan stod det "När du är åttio år gammal har du lärt dig mycket, du måste bara komma ihåg det." Åh, så uppmuntrande.
Disa har lärt sig vacker tass! Hon är så duktig! När hon är hungrig och vi håller på att förbereda hennes mat så börjar hon veva med tassen - "jag är duktig, jag vinkar, ni vill att jag ska vinka, ni är knäppa, ge mig maten NU!". Jag blev så stolt när hon började ge mig tassen att jag blev gråtfärdig och var tvungen att berätta för någon. När Disa sen la sig ner på kommando började jag hoppa av glädje. Nu sitter hon bara man ger kommando med handen, vi behöver alltså inte säga "sitt" ens. Och hon är i stort sett rumsren. Åh, min lilla flicka lär sig, hon börjar bli stor! =)
Sendy och Dolis börjar verkligen tycka om Disa. Sendy leker mer och mer med henne ju större hon blir (det är väl förstås inte roligt att leka med en liten skit som voltar så fort stora Sendy petar på henne). Dolis har hittat på en ny lek - ropa på Disa, gömma sig när Disa kommer fram och sen köra attack på stackars naiva Disa som blir lika överrumplad varje gång Dolis hoppar fram i kung fu-ställning.
Igår var det midsommarafton. Självklart har bilen gått sönder, så Markus ställde upp och hämtade oss. Jag och Erik packade in hundarna och kylväskan och for hem till Maria och Markus. Vi lagade mat, Markus grillade, vi satt på deras härliga balkong och snapsade. Vi åt, skrattade, njöt av svensk sommarvärme och mådde gott. Jag fick jättefina födelsedagspresenter, en liten lyckoängel som var hur vacker som helst! I glas, handgjord, med små gulddetaljer. Ett fint halssmycke följde med. Också en bok med recept på cocktails. Kanon, lycka ordnad både på långsiktigt plan och på ett mer tillfälligt sådant. ;-) Tack, Maria och Markus, både för presenterna och för en toppenkväll!
Sommarvardag
Jag sitter med en skinkskiva och säger "vacker tass". Disa tittar på skinkskivan, sitter fint. Men ger mig ingen tass.
Jag upprepar kommandot - "vacker tass!". Disa ger mig en blick som för att säga "Vad fan är det för fel på dig? Jag sitter ju, ge mig skinkan!".
Jag fortsätter att gulla, upprepar kommandot samtidigt som jag tar tag i hennes tass. Disa stirrar på skinkan. Jag säger "duktig tjej" och ger henne skivan, får fingertopparna halvt avhuggna. Suck.
Det stod i böckerna vi lånat att labradorer är de mest lättlärda av alla raser. Hm.. Vi får väl se.
Så börjar sommarvardagen komma igång. I helgen var svärmor här, bland annat shoppade vi. Det blev några klänningar, en väska, en ny glasljusstake (eftersom Disa och Erik gjorde ett utmärkt jobb med att ha sönder min förra), lite underkläder, några diadem och naturligtvis ett par nya skor! Så läckra (se bild)! Nu är det mitt i veckan, och dagarna går åt till att jobba två timmar om dagen (otroligt slitsamt), träna, springa ut och in med Disa (grannarna måste tro att vi har rännskita allihopa), prata med Dolis (när hon inte är upptagen med att titta på regn eller jaga Disas svans), jogga, träna pilates ("work that power house!"), laga god mat, se på teve och städa (du kan tro att tre djur hårar och skitar ner).
Här är några bilder på mina älsklingar: Skor, Erik, Disa, Sendy och Dolis.
Jag upprepar kommandot - "vacker tass!". Disa ger mig en blick som för att säga "Vad fan är det för fel på dig? Jag sitter ju, ge mig skinkan!".
Jag fortsätter att gulla, upprepar kommandot samtidigt som jag tar tag i hennes tass. Disa stirrar på skinkan. Jag säger "duktig tjej" och ger henne skivan, får fingertopparna halvt avhuggna. Suck.
Det stod i böckerna vi lånat att labradorer är de mest lättlärda av alla raser. Hm.. Vi får väl se.
Så börjar sommarvardagen komma igång. I helgen var svärmor här, bland annat shoppade vi. Det blev några klänningar, en väska, en ny glasljusstake (eftersom Disa och Erik gjorde ett utmärkt jobb med att ha sönder min förra), lite underkläder, några diadem och naturligtvis ett par nya skor! Så läckra (se bild)! Nu är det mitt i veckan, och dagarna går åt till att jobba två timmar om dagen (otroligt slitsamt), träna, springa ut och in med Disa (grannarna måste tro att vi har rännskita allihopa), prata med Dolis (när hon inte är upptagen med att titta på regn eller jaga Disas svans), jogga, träna pilates ("work that power house!"), laga god mat, se på teve och städa (du kan tro att tre djur hårar och skitar ner).
Här är några bilder på mina älsklingar: Skor, Erik, Disa, Sendy och Dolis.
Hej! Jag heter Disa!
Jag är Cecilias och Eriks minsting. Det var tänkt att de skulle skaffa en brun labradorvalp om sex veckor, men istället ringde de på en annons och fick mig!
Jag kommer från Bredbyn, utanför Örnsköldsvik. Här är mina syskon:
Cecilia, Erik och Sendy kom i lördags och hämtade mig. Jag fick åka svart Saab tillbaka till Umeå, men jag vägrade sitta i bagageutrymmet. Där kunde jag ju inte slicka på matte och stirra på husse när han körde bil, så jag gjorde högljutt klart för dem att jag minsann ville sitta framme vid mattes fötter. Då belönade jag dem med att sluta gnälla.
http://www.youtube.com/watch?v=vn0EJ3EwR-k
Sen körde matte mig raka vägen till närmsta djuraffär och köpte ett nytt koppel. Hon verkar inte vara så förtjust i knallrosa (som kopplet jag fick av min uppfödare), så jag fick ett svart halsband och ett svart läderkoppel till. Sen fick jag följa med på stan, för matte var tvungen att göra ett par ärenden. Jag fick vara i husses famn hela tiden, och massor med folk (mest tjejer) ville klappa och gulla med mig. Varje gång matte kom ut från en butik satt husse och jag omringad av tjejer. Matte suckade och muttrade något om "hundtricket".
Sen fick jag åka hem och titta på min nya bostad. Där fanns en jättekonstig valp, spinkig, kinkig, den hade lång svans och uppstående öron. Den kallas tydligen för Dolis, och tyckte inte om när jag sprang rakt på den så den välte. Konstigt. Sen började den veva med tassarna. Jag vinkade tillbaka.
Här är två filmer till:
http://www.youtube.com/watch?v=MHRI7uwJm9g
http://www.youtube.com/watch?v=azvcw2hL6cQ
Jag har hunnit hälsa på grannen och hans hund Offan, en terrier som är fullvuxen och ändå mindre än mig. Jätteskum sak. Men snäll. Dolis fortsätter jag leka med, hon brukar antingen veva med tassarna eller springa iväg och hoppa upp på fåtöljer och annat, och sätta sig och titta på mig. Jag måste ta reda på hur hon gör för att komma så högt upp.
Nu måste jag bita i mitt nya tygben, jaga Dolis, få Sendy att leka lite och kela med matte. Sen ska jag nog lägga mig på rygg och sova en timme, så jag orkar leka inkallning med husse. Mycket nu!
Voff voff!
Välkommen till Bobacken Cirkus. Var god, tag plats.
Förra helgen tog jag och Erik en minisemester. Vi överlämnade Dolis i Marias kärleksfulla händer, stoppade in Sendy i baksätet och for till Rimbo. Så här rolig var bilresan:
I Rimbo träffade jag folk och familj, mycket trevligt. Höjdpunkten var söndagens aktivitet:
Bobacken Cirkus. En årlig händelse du inte får missa!
Den går ut på att vi bjuder in folk som vi utnyttjar som mänskligt staket. Vi utrustar folk med pinnar och ställer ut dem runt om hela hagen, sen släpper vi ut små kalvar (små som i ett par hundra kilo) och leker fågelskrämmor så kalvarna inte springer rakt genom stängslet. Kalvarna springer och skuttar med noll motorik, de tvärnitar och backar för diken och grästuvor (mycket tuffa djur), sparkar bakut, springer med all världens fart, de utstöter någon sorts kommunicerande ljud till sina kalvkompisar som för att säga "Fan, det här var nått nytt - kom igen så springer vi! Vänta, ska bara käka gräs först." Denna del är förstås också ett sorts psykologiskt test, där vi kollar om deltagarna runt om i hagen klarar av pressen av att en tjurkalv kommer rusandes rakt emot dem. Det brukar gå bra. Det är först när det kommer uppåt fjorton stycken skenandes som människor börjar skrika och se ut som de skiter knäck.
Naturligtvis smet två kalvar genom taggtrådsstängslet, vilket verkligen är det mest actionfyllda under hela cirkusframträdandet. På andra sidan ställer de sig i ett trädgårdsland och äter av en syrénbuske. Per, husbonden, kommer lugnt stegandes, ingen panik att vi har två tvåhundrakiloskalvar lösa, nej då. Per böjer ner taggtråden, morbror Tobbe motar kalvarna tillbaka in i hagen, och Per säger nåt om att grannen får väl "kratta lite" i trädgårdslandet.
Efteråt bjuds det naturligtvis på korv, saft, te, kaffe och bullar. Svinkallt och regnigt, men mycket trevligt. Som alltid!
Här kommer några bilder, men kvaliteten är sådär. Så går det när du tar (mobil)kort med ena handen och viftar med pinnen åt tjurkalvar med den andra.
I Rimbo träffade jag folk och familj, mycket trevligt. Höjdpunkten var söndagens aktivitet:
Bobacken Cirkus. En årlig händelse du inte får missa!
Den går ut på att vi bjuder in folk som vi utnyttjar som mänskligt staket. Vi utrustar folk med pinnar och ställer ut dem runt om hela hagen, sen släpper vi ut små kalvar (små som i ett par hundra kilo) och leker fågelskrämmor så kalvarna inte springer rakt genom stängslet. Kalvarna springer och skuttar med noll motorik, de tvärnitar och backar för diken och grästuvor (mycket tuffa djur), sparkar bakut, springer med all världens fart, de utstöter någon sorts kommunicerande ljud till sina kalvkompisar som för att säga "Fan, det här var nått nytt - kom igen så springer vi! Vänta, ska bara käka gräs först." Denna del är förstås också ett sorts psykologiskt test, där vi kollar om deltagarna runt om i hagen klarar av pressen av att en tjurkalv kommer rusandes rakt emot dem. Det brukar gå bra. Det är först när det kommer uppåt fjorton stycken skenandes som människor börjar skrika och se ut som de skiter knäck.
Naturligtvis smet två kalvar genom taggtrådsstängslet, vilket verkligen är det mest actionfyllda under hela cirkusframträdandet. På andra sidan ställer de sig i ett trädgårdsland och äter av en syrénbuske. Per, husbonden, kommer lugnt stegandes, ingen panik att vi har två tvåhundrakiloskalvar lösa, nej då. Per böjer ner taggtråden, morbror Tobbe motar kalvarna tillbaka in i hagen, och Per säger nåt om att grannen får väl "kratta lite" i trädgårdslandet.
Efteråt bjuds det naturligtvis på korv, saft, te, kaffe och bullar. Svinkallt och regnigt, men mycket trevligt. Som alltid!
Här kommer några bilder, men kvaliteten är sådär. Så går det när du tar (mobil)kort med ena handen och viftar med pinnen åt tjurkalvar med den andra.
Farbror Blå sa hej
Ja, idag när jag hade bråttom hem från föreläsningen, jag skulle hem med bilen, byta om och cykla ner på jobbet, så ser jag en polisbil längre fram på vägen som jag svänger av ifrån, in på min parkering. När jag sen får vänta på en granne som blockerar infarten med sin husvagn, ser jag i backspegeln att polisbilen nu kör in bakom mig. Sådärja, tänkte jag. Antingen har det varit en till misshandel i huset jag bor i, en knarklangare har röjts, eller så vill Farbror Blå ha en pratstund med mig. När jag kör in i carporten och polisen ställer sig precis bakom mig förstår jag att det är det sistnämnda av alternativen.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Polisen vinkar inte riktigt åt mig, så jag undrar om han egentligen ville nåt, men jag vill ju inte gärna börja gå och sen ha en polis ropandes efter mig, så jag väntar och iakttar honom. Jodå, han kollar bilens ägare och hemadress. Tamejfan, den var på rätt ställe! Sicken tur då. Ja, och sen vill han att jag ska blåsa, och visa körkort.
Detta är första gången, men jag är inte ett dugg nervös, trevlig polis, jag har inget att dölja, så what the fuck. Men sen vänder han sig mot bilen. Damn! Jag börjar lite sakta ursäkta mig för att skattemärket inte är bytt, men min sambo har inte satt på det än (anledningen minns jag inte nu), men jag har det nya i bilen. Nej, det var inte vad han var ute efter. Han började kolla på däcken. Fuck! "Du, dubbdäck är det inte tid för nu", säger han. "Nej, jag vet, min sambo har börjat ta bort dubbarna, jag kan ringa ner honom från lägenheten om du vill, jag har bråttom på jobbet", häver jag ur mig. God damn it. Jag såg säkert ut som en dum liten flicka som inte vet nåt om bilen jag kör, utan lånar den av en lat kille som kör en bil som är för smutsig för att få fast ett skattemärke på, och med vinterdäck som dubbarna plockas ur och körs vidare på av ekonomiskäl... Så jag står där med ett löjligt leende och hoppas på att mina nya billiga högklackade skor gör sitt jobb.
Jag klarar mig utan böter, och får bara en liten upplysning om att vinterdäck hursomhelst inte är att föredra sommartid. "Eh.. nej..". "Kör försiktigt!" säger han. "Detsamma!", svarar jag. Smått förnärmad går jag upp till lägenheten, öppnar dörren och skäller på Erik som inte fixat däcken. Sen tackar jag (i vanlig ordning) för lånet av bilen.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Polisen vinkar inte riktigt åt mig, så jag undrar om han egentligen ville nåt, men jag vill ju inte gärna börja gå och sen ha en polis ropandes efter mig, så jag väntar och iakttar honom. Jodå, han kollar bilens ägare och hemadress. Tamejfan, den var på rätt ställe! Sicken tur då. Ja, och sen vill han att jag ska blåsa, och visa körkort.
Detta är första gången, men jag är inte ett dugg nervös, trevlig polis, jag har inget att dölja, så what the fuck. Men sen vänder han sig mot bilen. Damn! Jag börjar lite sakta ursäkta mig för att skattemärket inte är bytt, men min sambo har inte satt på det än (anledningen minns jag inte nu), men jag har det nya i bilen. Nej, det var inte vad han var ute efter. Han började kolla på däcken. Fuck! "Du, dubbdäck är det inte tid för nu", säger han. "Nej, jag vet, min sambo har börjat ta bort dubbarna, jag kan ringa ner honom från lägenheten om du vill, jag har bråttom på jobbet", häver jag ur mig. God damn it. Jag såg säkert ut som en dum liten flicka som inte vet nåt om bilen jag kör, utan lånar den av en lat kille som kör en bil som är för smutsig för att få fast ett skattemärke på, och med vinterdäck som dubbarna plockas ur och körs vidare på av ekonomiskäl... Så jag står där med ett löjligt leende och hoppas på att mina nya billiga högklackade skor gör sitt jobb.
Jag klarar mig utan böter, och får bara en liten upplysning om att vinterdäck hursomhelst inte är att föredra sommartid. "Eh.. nej..". "Kör försiktigt!" säger han. "Detsamma!", svarar jag. Smått förnärmad går jag upp till lägenheten, öppnar dörren och skäller på Erik som inte fixat däcken. Sen tackar jag (i vanlig ordning) för lånet av bilen.
Min kärlek Skor
Jag kollade runt på några hemsidor för några dagar sedan, för att exempelvis kolla Manolo Blahniks skor för säsongen. Jag blev riktigt kär i "Kucuk"! Ett par högklackade skönheter mestadels i guld, jag såg dem tillsammans med en vit klänning... Ett par andra skor, Sedir, var också något att sukta efter.
På Guccis hemsida hittade jag ett par skor (horsebit nail) - så vackra! 235 dollar, nej men, jag får väl nöja mig med att titta. Jag gjorde det löftet till mig själv, att när jag har råd ska jag köpa skor som kostar mellan 2000-4000 kr. ^^
Här är en (liiiten) bild på den vackra skon....
Det fanns väldigt många fina skor, till väldigt höga priser. Men det kostar inget att drömma... *ler*
Och jag har letat i 1,5 år efter ett par vita högklackade, och i lördags (på en minishoppingtur i Norrtälje) hittade jag äntligen ett par, som dessutom fanns i halva priset-hörnan! Inte riktigt Gucci, men mer passande för min nuvarande studentinkomst, och faktiskt jättesöta!
På Guccis hemsida hittade jag ett par skor (horsebit nail) - så vackra! 235 dollar, nej men, jag får väl nöja mig med att titta. Jag gjorde det löftet till mig själv, att när jag har råd ska jag köpa skor som kostar mellan 2000-4000 kr. ^^
Här är en (liiiten) bild på den vackra skon....
Det fanns väldigt många fina skor, till väldigt höga priser. Men det kostar inget att drömma... *ler*
Och jag har letat i 1,5 år efter ett par vita högklackade, och i lördags (på en minishoppingtur i Norrtälje) hittade jag äntligen ett par, som dessutom fanns i halva priset-hörnan! Inte riktigt Gucci, men mer passande för min nuvarande studentinkomst, och faktiskt jättesöta!
Den rätta
Finns verkligen han/hon? Den där personen som det stämmer så bra med, som är din andra halva, svaret på ditt livs kärleksgåta? Eller är det bara en tradition som romantiserar monogamin, vilket bakåt i tiden betydde att du tillbringade hela ditt liv med endast en person?
Och nästa fråga, om du inte hittar "den rätta" - är det kört då? Är du dömd att leva ditt liv ensam? Eller finns det möjligtvis flera personer som kandiderar som den rätta?
Jag tror inte på "den rätta". Den personen är en som passar dig i alla lägen, alla faser i livet, dag och natt, sommar som vinter - allt klaffar. Njae, nåt sånt tror inte jag finns. Ingen och inget är perfekt. Man måste faktiskt jobba lite också. Att säga att det bara kommer fungera med "den rätta", att gå och vänta på den personen... Vi människor är faktiskt anpassningsbara, flexibla, föränderliga. Vi är inte pusselbitar, utskurna ur en vacker tavla, som för helhetens skull kräver just den andra pusselbiten som följer våra linjer. Det är i mina ögon en stel, orealistisk och oromantisk vision av kärleken. Att istället lära känna en annan person med alla egenskaper, forma en relation och skapa egna linjer - det tror jag fungerar mer långsiktigt.
Än en gång fick jag frågan om jag har hittat den rätta, om jag har hittat den person jag vill leva resten av livet med. Hur ska jag kunna veta det? Jag är inte synsk, men jag är verklighetstrogen. Nuförtiden är en livslång relation något väldigt ovanligt. Min bror sa en gång att han tror att man i livet går igenom tre faser, och tre kärlekar: en ungdomskärlek, en person du skaffar barn med, och en du tillbringar resten av livet med. Jag tror det är det klokaste han någonsin sagt. Och oavsett om det är sant eller inte, så ger det ändå hopp. Det är inte allt eller inget. Det är inte "den rätta" vs. evigt ensam som gäller. Det finns en tid för allting, och det är nog bara att ta det som det kommer. Den som är rätt nu, är kanske inte rätt sen, och tvärtom. Och jag tror på att det finns flera personer som du skulle kunna formas tillsammans med.
Jag skulle vilja svara att jag har hittat den där personen jag tror är den rätta för mig, att jag har en relation jag tror kommer vara livet ut. Men nuförtiden är en livslång kärleksrelation väldigt ovanligt (om än minst lika vackert). Det jag däremot KAN svara på, är frågan om jag är med rätt person för mig just nu, eller om jag skulle vara lyckligare utan honom (kanske i väntan på en annan "rätt" person) - och svaret är nej.
Jag är precis där jag vill vara, med den jag vill ha.
Och nästa fråga, om du inte hittar "den rätta" - är det kört då? Är du dömd att leva ditt liv ensam? Eller finns det möjligtvis flera personer som kandiderar som den rätta?
Jag tror inte på "den rätta". Den personen är en som passar dig i alla lägen, alla faser i livet, dag och natt, sommar som vinter - allt klaffar. Njae, nåt sånt tror inte jag finns. Ingen och inget är perfekt. Man måste faktiskt jobba lite också. Att säga att det bara kommer fungera med "den rätta", att gå och vänta på den personen... Vi människor är faktiskt anpassningsbara, flexibla, föränderliga. Vi är inte pusselbitar, utskurna ur en vacker tavla, som för helhetens skull kräver just den andra pusselbiten som följer våra linjer. Det är i mina ögon en stel, orealistisk och oromantisk vision av kärleken. Att istället lära känna en annan person med alla egenskaper, forma en relation och skapa egna linjer - det tror jag fungerar mer långsiktigt.
Än en gång fick jag frågan om jag har hittat den rätta, om jag har hittat den person jag vill leva resten av livet med. Hur ska jag kunna veta det? Jag är inte synsk, men jag är verklighetstrogen. Nuförtiden är en livslång relation något väldigt ovanligt. Min bror sa en gång att han tror att man i livet går igenom tre faser, och tre kärlekar: en ungdomskärlek, en person du skaffar barn med, och en du tillbringar resten av livet med. Jag tror det är det klokaste han någonsin sagt. Och oavsett om det är sant eller inte, så ger det ändå hopp. Det är inte allt eller inget. Det är inte "den rätta" vs. evigt ensam som gäller. Det finns en tid för allting, och det är nog bara att ta det som det kommer. Den som är rätt nu, är kanske inte rätt sen, och tvärtom. Och jag tror på att det finns flera personer som du skulle kunna formas tillsammans med.
Jag skulle vilja svara att jag har hittat den där personen jag tror är den rätta för mig, att jag har en relation jag tror kommer vara livet ut. Men nuförtiden är en livslång kärleksrelation väldigt ovanligt (om än minst lika vackert). Det jag däremot KAN svara på, är frågan om jag är med rätt person för mig just nu, eller om jag skulle vara lyckligare utan honom (kanske i väntan på en annan "rätt" person) - och svaret är nej.
Jag är precis där jag vill vara, med den jag vill ha.
Lite av varje
Den här helgen har då innehållit det mesta.
Drinkar (trots mitt analyserande inlägg tidigare) kompisar, engelsmän och kiltar (Marks kompisar... jag har inte skrattat så mycket på flera år!), mörk öl, Melodikrysset (jaja, vuxenpoäng bla bla), sol, chips, promenader, Sex and the city, camping- och husvagnssittning (juristsittning = tillställning där jurister ska träffas, äta, klä upp sig, dricka och sjunga. Alltid underhållande!), handlande (mat, men framförallt en till väska *ler*), lunch på stan, carpaccio, och det roligaste av allt - jag är nu officiellt valpmamma! Japp, det är nu bekräftat att jag har blivit med valp, som kommer hem runt fjärde juli. Det blir en brun labradorvalp, dock är det inte klart än vilken av de två bruna valpar som föddes (visas nedan) som blir vår nallebjörn. =)
Också några bilder till detta:
(För fler bilder av mig och Mark i de snygga husvagnsdresserna från temasittningen, kolla bilder på Facebook! =P)
Drinkar (trots mitt analyserande inlägg tidigare) kompisar, engelsmän och kiltar (Marks kompisar... jag har inte skrattat så mycket på flera år!), mörk öl, Melodikrysset (jaja, vuxenpoäng bla bla), sol, chips, promenader, Sex and the city, camping- och husvagnssittning (juristsittning = tillställning där jurister ska träffas, äta, klä upp sig, dricka och sjunga. Alltid underhållande!), handlande (mat, men framförallt en till väska *ler*), lunch på stan, carpaccio, och det roligaste av allt - jag är nu officiellt valpmamma! Japp, det är nu bekräftat att jag har blivit med valp, som kommer hem runt fjärde juli. Det blir en brun labradorvalp, dock är det inte klart än vilken av de två bruna valpar som föddes (visas nedan) som blir vår nallebjörn. =)
Också några bilder till detta:
(För fler bilder av mig och Mark i de snygga husvagnsdresserna från temasittningen, kolla bilder på Facebook! =P)
Dagens motivation från Leva # 2
Idag, bakis och sliten efter tre dagars festande, trött efter tre nätter av fem timmars sömn och med en kropp som inte riktigt är på springa-en-runda-humör, sitter jag och går igenom mail.
Jag hade en sisådär elva mail från Facebook som sa "You've been tagged!". Oh shit.
Det var ett veckomail från Funbeat.se, min internetträningsdagbok som talade om för mig att jag festat för mycket och tränat för lite den här veckan. No shit.
Också såklart ett mail rubricerat "Dagens motivation från Leva". More shit. Det löd:
Ge och var flexibel
God morgon! Det vi gör för och mot andra, gör vi också mot oss själva. Ge, ge och ge så kan du aldrig förlora. Du får alltid tillbaka det du ger, men inte alltid som du förväntar dig. Ge och var flexibel.
Pratar Levas energicoach möjligtvis om alla drinkar som bjöds fram och tillbaka igår?
Jag hade en sisådär elva mail från Facebook som sa "You've been tagged!". Oh shit.
Det var ett veckomail från Funbeat.se, min internetträningsdagbok som talade om för mig att jag festat för mycket och tränat för lite den här veckan. No shit.
Också såklart ett mail rubricerat "Dagens motivation från Leva". More shit. Det löd:
Ge och var flexibel
God morgon! Det vi gör för och mot andra, gör vi också mot oss själva. Ge, ge och ge så kan du aldrig förlora. Du får alltid tillbaka det du ger, men inte alltid som du förväntar dig. Ge och var flexibel.
Pratar Levas energicoach möjligtvis om alla drinkar som bjöds fram och tillbaka igår?
Dagens motivation från Leva
För några månader sen fick mamma mig att prenumerera på "må bra"-mail. Varje morgon får jag ett mail rubricerat "Dagens motivation från Leva" med uppmuntrande och inspirerande ord, och väldigt ofta är det bara ren goja, några rader fina, tomma ord. Men idag förstod jag faktiskt vad Daniel Wennermark Rosell, Levas energicoach, menade med sitt mail. Såhär löd det:
Inre frihet är verklig rikedom
God morgon!
Yttre attribut får dig att känna dig fin, men känslan av att tycka om dig själv är mycket större. Inre frihet är verklig rikedom. Låt inga konstlade behov fängsla dig.
Ja. Man har hört det förut, men kanske inte inlindat i så fina ord. Och jag tänker leva efter de orden idag! Så, inget plugg, inget jobb, inga måsten. Idag har jag tid att låta bli, så jag passar på!
Bara njuta av att vara.
Inre frihet är verklig rikedom
God morgon!
Yttre attribut får dig att känna dig fin, men känslan av att tycka om dig själv är mycket större. Inre frihet är verklig rikedom. Låt inga konstlade behov fängsla dig.
Ja. Man har hört det förut, men kanske inte inlindat i så fina ord. Och jag tänker leva efter de orden idag! Så, inget plugg, inget jobb, inga måsten. Idag har jag tid att låta bli, så jag passar på!
Bara njuta av att vara.
Jag kan se hur du ler, hur du andas stolthet och mod.
Vackra rader av Nordman, "Känner du ljuset".
Du och jag, brorsan! ;-)
Ingen vill lyssna på ekon från förr
ingen kan tro på ditt ord
Det som lyser inom dig finns det ingen som ser
bördan du bär är för stor
Tystnaden ekar fast många hör på
utan att röra en min
Det som skramlar för mycket blir löjets profet
sanningen blir bara din
Jag hör dig tala om dagar av guld
och jag ser dina ögon få liv
Känner du ljuset
landa på dig, jag kan se,
se hur du ler, hur du andas
stolthet och mod och jag ser,
ser dig och tror på ditt ord
Tror på ditt ord
Ingen i världen kan se det du ser
skalet du bär är för hårt
Du försöker tränga igenom till nån
någon som kanske förstår
Alla som vinner förlorar en gång
några förlorar i allt
Och jag vet vad du menar med människans själ
där ligger svaret på allt
Jag har förlorat men vunnit igen
och jag vet vad den kampen är värd
Känner du ljuset
landa på dig, jag kan se,
se hur du ler, hur du andas
stolthet och mod och jag ser,
ser dig och tror på ditt ord
Tror på ditt ord
Du och jag, brorsan! ;-)
Ingen vill lyssna på ekon från förr
ingen kan tro på ditt ord
Det som lyser inom dig finns det ingen som ser
bördan du bär är för stor
Tystnaden ekar fast många hör på
utan att röra en min
Det som skramlar för mycket blir löjets profet
sanningen blir bara din
Jag hör dig tala om dagar av guld
och jag ser dina ögon få liv
Känner du ljuset
landa på dig, jag kan se,
se hur du ler, hur du andas
stolthet och mod och jag ser,
ser dig och tror på ditt ord
Tror på ditt ord
Ingen i världen kan se det du ser
skalet du bär är för hårt
Du försöker tränga igenom till nån
någon som kanske förstår
Alla som vinner förlorar en gång
några förlorar i allt
Och jag vet vad du menar med människans själ
där ligger svaret på allt
Jag har förlorat men vunnit igen
och jag vet vad den kampen är värd
Känner du ljuset
landa på dig, jag kan se,
se hur du ler, hur du andas
stolthet och mod och jag ser,
ser dig och tror på ditt ord
Tror på ditt ord
Alkis vs. alkis?
Det är lite intressant det här med kulturkrock. Och då framförallt människors syn på samma sak. För några månader sen pratade jag med en kille från London (för övrigt en lång mörkhårig ögongodis). Han frågade mig (självklart på engelska) varför vi svenskar blir såna alkisar på helgerna? Och jag gick igång, för det där är något som har stört mig länge.. Okej, jag vill inte dricka whiskey till lunch, jag förstår mig inte på vin till frukost, och att köra efter ett liiitet litet glas? Aldrig! Men OM jag skulle känna för att ta ETT glas vin en tisdagkväll på balkongen och njuta av solen, eller till ett bra teveprogram - då är jag alkis. I alla fall i svenska ögon. Men att dricka sex drinkar på krogen fredag och lördag kväll - helt okej!
Den engelska killen tittade på mig som om jag var en alien. "Det är just det jag menar", sa han. Varför är det allt eller inget som gäller? Är det inte bättre att ta ett glas då och då, än att chocka kroppen var sjunde dag?
Detta stämmer ju också överens med det där att svenskar är rätt ökända på turistorter. Vi super som fan och är stökiga. Vi kan inte med att sitta och njuta av en cocktail. Det verkar som att om vi ändå håller på, ja då kan vi ta i. Hur sunt är det egentligen?
Apropå ämnet så läste jag på nån hemsida att kvinnor kan dricka upp till 16 drinkar (av den svagare sorten) per vecka, och att man för kroppens skull hellre fördelade det på "tre eller flera" dagar. Jag tyckte 16 glas lät väldigt mycket, men jag kunde ju förstå fördelningsteorin. Jag menar, man blir bakis efter en rejäl pubrunda, men inte efter ett glas vin till Desperate housewives. Bara det skvallrar ju om vad kroppen klarar av att ta hand om per tillfälle.
Folk brukar fråga mig hur jag klarar av att ha en dunk brännvin hemma, eller en box vin. "Går du inte och nallar av det?" Hahaha, nej, det gör jag inte. Det är ofta jag är sugen på ett glas vin, men sällan jag tar ett under de "förbjudna dagarna". Mest för att jag inte vill dricka dagen innan jag ska upp till skolan eller jobb. Eller köra bil. Men så brukar jag sluta skratta och fråga tillbaka "Vadå, kan du inte låta bli om du har hemma?" Och svaret är rätt ofta "Nej, har jag en back öl hemma så tar jag, jag har ingen självdisciplin" eller "Jag kör på flaskvin, då vet jag att jag inte kan gå och ta närsomhelst". Hm, okej. Låter smart. Tänk om fler kunde ha sådan självinsikt.
Jag har också svårt med det där att man tar en drink varje dag efter jobbet. Eller varje kväll. Man borde nog verkligen akta sig för att göra alkohol till en del av vardagen. Okej, det är gott. Men om man använder alkohol för att i vardagslivet "komma ner i varv", då är det nog något i sin livssituation man behöver ta tag i.
Men jag bara funderar - hur vore det om vi slutade döma enstaka-drickandet i andra länder och började ta itu med vårt eget supa-bort-skallen-drickande?
Den engelska killen tittade på mig som om jag var en alien. "Det är just det jag menar", sa han. Varför är det allt eller inget som gäller? Är det inte bättre att ta ett glas då och då, än att chocka kroppen var sjunde dag?
Detta stämmer ju också överens med det där att svenskar är rätt ökända på turistorter. Vi super som fan och är stökiga. Vi kan inte med att sitta och njuta av en cocktail. Det verkar som att om vi ändå håller på, ja då kan vi ta i. Hur sunt är det egentligen?
Apropå ämnet så läste jag på nån hemsida att kvinnor kan dricka upp till 16 drinkar (av den svagare sorten) per vecka, och att man för kroppens skull hellre fördelade det på "tre eller flera" dagar. Jag tyckte 16 glas lät väldigt mycket, men jag kunde ju förstå fördelningsteorin. Jag menar, man blir bakis efter en rejäl pubrunda, men inte efter ett glas vin till Desperate housewives. Bara det skvallrar ju om vad kroppen klarar av att ta hand om per tillfälle.
Folk brukar fråga mig hur jag klarar av att ha en dunk brännvin hemma, eller en box vin. "Går du inte och nallar av det?" Hahaha, nej, det gör jag inte. Det är ofta jag är sugen på ett glas vin, men sällan jag tar ett under de "förbjudna dagarna". Mest för att jag inte vill dricka dagen innan jag ska upp till skolan eller jobb. Eller köra bil. Men så brukar jag sluta skratta och fråga tillbaka "Vadå, kan du inte låta bli om du har hemma?" Och svaret är rätt ofta "Nej, har jag en back öl hemma så tar jag, jag har ingen självdisciplin" eller "Jag kör på flaskvin, då vet jag att jag inte kan gå och ta närsomhelst". Hm, okej. Låter smart. Tänk om fler kunde ha sådan självinsikt.
Jag har också svårt med det där att man tar en drink varje dag efter jobbet. Eller varje kväll. Man borde nog verkligen akta sig för att göra alkohol till en del av vardagen. Okej, det är gott. Men om man använder alkohol för att i vardagslivet "komma ner i varv", då är det nog något i sin livssituation man behöver ta tag i.
Men jag bara funderar - hur vore det om vi slutade döma enstaka-drickandet i andra länder och började ta itu med vårt eget supa-bort-skallen-drickande?
Bristande karaktär men stöttande mamma!
Ibland blir jag så less på mig själv. VARFÖR ska jag envisas med att "bara gå och kolla" på väskor och skor? Varför fattar jag aldrig att jag antingen går hem fattigare, eller med en min som säger "mamma, mamma, det är synd om mig, jag fick inga skooooor! *snörvel*".
Herregud.
Det är då det är bra att ha mamma. Jag bekände min senaste synd för henne - att handla för sista hundringen denna vecka. Jag letade en kuvertväska, och naturligtvis hittar jag en på den elfte och sista affären jag är på. Och naturligtvis kostar väskan 99 kronor, och jag vet att jag har 100 kronor i plånboken. Tänker Cecilia på att hon behöver frukost nästa vecka? "Äääh, jag kan dricka vatten till brödet den här veckan!" Så hon köper den svarta väskan för sin sista hundring.
Men mamma resonerade som så, att då det var den sista affären jag var i, och pengarna räckte precis, så var det helt enkelt meningen. Tack mamma!
Herregud.
Det är då det är bra att ha mamma. Jag bekände min senaste synd för henne - att handla för sista hundringen denna vecka. Jag letade en kuvertväska, och naturligtvis hittar jag en på den elfte och sista affären jag är på. Och naturligtvis kostar väskan 99 kronor, och jag vet att jag har 100 kronor i plånboken. Tänker Cecilia på att hon behöver frukost nästa vecka? "Äääh, jag kan dricka vatten till brödet den här veckan!" Så hon köper den svarta väskan för sin sista hundring.
Men mamma resonerade som så, att då det var den sista affären jag var i, och pengarna räckte precis, så var det helt enkelt meningen. Tack mamma!
Lex and the city
Jajemän, på lördag är det dags för terminens sista sittning, med camping- och husvagnstema. Det är alltså jag och en massa juriststudenter utklädda till galenskaparna-karikatyrer. Såklart med fördrink och trerätters, för att förfina det hela. Jag ser verkligen fram emot sittningen, känner mig rastlös såhär på vårkanten, vill hellre vara ute och springa, fika på stan, dricka cocktails och mingla än sitta vid ett skrivbord och plugga.
Funderar på att hälsa på mamma i Rimbo om någon vecka, skulle vara skönt att komma bort en liten stund innan tentan. Hehe, för att påminna mig om att det faktiskt finns ett liv EFTER domedagen.
Och solen fortsätter att lysa och värma Umeå, väldigt härligt! Idag var det visserligen något kyligare, men det är därför man tränar - för att värma sig!
Nu blir det te och Sex and the city.
See ya!
Funderar på att hälsa på mamma i Rimbo om någon vecka, skulle vara skönt att komma bort en liten stund innan tentan. Hehe, för att påminna mig om att det faktiskt finns ett liv EFTER domedagen.
Och solen fortsätter att lysa och värma Umeå, väldigt härligt! Idag var det visserligen något kyligare, men det är därför man tränar - för att värma sig!
Nu blir det te och Sex and the city.
See ya!
