-

Nu har vi börjat landa hemma. Första dagarna var jag helt klart i något sorts efter-förlossnings-adrenalinvakuum, var fruktansvärt öm men inte så fasligt trött. Celina sov så bra att vi fick ta igen många timmar under nätterna och hemma kunde vi stöka på som vanligt utan att vara konstant uppehållen av bäbispysslande då hon sov så mycket. Jag hade till exempel tid att göra comeback på balkongen när hon var sju dagar gammal (fy f** vad jag älskar att inte vara gravid längre!):

 

 

Jag måste dock säga att jag inte var förberedd på hur jobbigt det skulle vara efteråt. Med stygnen, oron för om det kommer läka ordentligt, med smärtan i muskulaturen, ömheten och svullnaden i brösten, hormonerna som påverkar humöret och det förbannade eviga jobbet med amningen och få till jämn matning på bägge brösten, hoppas att de inte blir stinna och när de blir det hoppas att det lägger sig snart. Det sa de ingenting om. Andra mammor är uppe och går bara någon vecka efteråt. Förklaringen jag fick till den värkande muskeln är att foglossningen jag har gör att muskeln måste jobba hårt för att kompensera det lösa bäckenbenet och därför lätt blir ansträngd. Fruktansvärt obekvämt, men skönt att åtminstone veta varför jag har ont. Har heller aldrig hatat mina bröst så mycket som nu. Det är synd att de inte går att haka av och lägga ifrån sig. Däremot har jag på två veckor gått ner 8 av de 11 kilo jag gick upp under graviditeten vilket känns förbaskat skönt. Magen är såklart slapp och hela jag behöver tränas till, men var sak har sin tid. Först ska jag lyckas gå på promenader utan att det gör ont, stygnen ska lossna alternativt tas bort och jag måste kunna göra enklare saker utan att bli slut innan jag kan ge mig på träningspass. Har dock tänkt köra igång med en ultralätt daglig träningsrutin på kanske 10-15 minuter för att stärka benen, axlarna, magen men framförallt rygg. Fick en liten broschyr med övningar med mig hem från BB som jag kan gå efter, känns som att det är bra att komma igång så smått med dem. Känner mig ungefär lika stadig och vältränad som en slak tvättlina.

 

Idag var vi till BVC för första gången (både vår barn-sjuksköterska på BVC och BB på väg var förstås hem till oss under de första dagarna för att kolla till lilltjejen) och hon har vuxit ungefär 10 % sen hon föddes! 15 dagar gammal och hon väger nu 3615 gram och är 52,5 cm lång. Navelstumpen lossnade när hon var 10 dagar. Hon är så underbart duktig med allt, tog både napp och nappflaska när vi testade efter fyra dagar, hon sover bra i vagnen och i bilen, hade inget alls emot att bada och sover majoriteten av nattetiden i egen säng. Hon kan både vakna och somna själv i sängen, ligger bara och tittar utan att skrika. Skriker gör hon för övrigt väldigt lite, bara när det är matdags eller gaser i magen. För det mesta spenderar hon sin vakna tid med att titta sig omkring och göra lustiga miner. Jag och Kevin funderar mycket på vilken hårfärg och färg på ögonen hon kommer få i slutändan. Hon är lite rödlätt på sidorna där håret är som tunnast, men tydligast är det mörka, långa och raka håret. 

 

Celina. Lilla älskade unge. Hon luktar så gott, är så go att hålla om och är ett riktigt lyckopiller för en öm och mörbultad mamma.