-

Och mitt i det hastigt snurrande studiehjulet och vardagslivets rullande kom Brevet som en käpp i hjulet och tvärnitade min vagn. Framåt for jag och slog huvudet i min inglasade bubbla. Ett fritt fall när glaset sprack i tusen bitar.

Så nu sitter jag här och letar i mild desperation efter ett nytt ställe för mig, Kevin och djuren. Medan jag försöker dämpa skriket inom mig söker jag lägenheter eller hus i eller i närheten av Uppsala, väl medveten om att jag inte vet var jag kommer få jobb. För att döva panikkänslan av att vara både arbetslös och bostadslös drömmer jag om att hitta en plats där jag och Kevin kan trivas, och försöker intala mig själv att jag kommer hitta ett jobb snart.

Kevin tycker det är rätt spännande. Att hitta en bostad för oss två, istället för att bo i en lägenhet jag redan hade innan. Jag förstår vad han menar. Ändå kan jag inte riktigt skaka av mig den där känslan av att jag faller fritt. Nog visste jag att jag skulle flytta från den här lägenheten så småningom, men jag ville göra det på mina villkor. När jag fått jobb och vet var jag ska bo. Kevin är exalterad. Jag är livrädd. Han är säker på att det ordnar sig. Jag faller fritt och hoppas på att jag får fäste i något. Jag har ju höjdskräck.