From Overton Road to over the road
Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Sista kvällen i lägenheten på Djäknegatan. Spår av en annalkande flytt syns i de halvpackade kartongerna på golvet, och i de nakna fönstren. Jag dricker Amé ur en plastmugg, vinglasen trängs i en låda någonstans. Jag tittar ut genom fönstret och ser sovrumsbalkongen till vår nya lägenhet. Så glad att vi har möjlighet att bo kvar i området, i Uppsala! För en stund sen skålade jag med Kevin, och jag frågade honom om året vi bott här. Ja precis. Han har bott här ett år nu. Jag flyttade till England, Overton Road, förra hösten för fyra månader på prov. Vår relation, på prov. Det ledde till ytterligare fyra månader-ett halvår på prov i Sverige. Det i sin tur ledde till en bostadsrätt och planer för framtiden.
För två år sedan hade jag inte kunnat drömma om att se mig var jag är idag. Färdig jurist. Snart också kriminolog. Jag är 24 år och tillsammans med en (betydligt) äldre engelsman jag nu inte längre tvekar att tillbringa mitt liv med. Jag inser att jag genom åren gjort val som säkert fått många att höja på ögonbrynen. En del har valt att yttra sig, antingen stöttande eller varnande. Men jag har alltid gjort det som känts rätt, vandrat min egen väg. Upplevt, sett, lärt och levt.
Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör
Så imorgon när vi vaknar ska vi skriva kontrakt. Få nycklar. Springa med ögon som hos barn till vår nya lägenhet, vårt nya liv. Jag kommer snart inte vara student. Jag söker jobb med en helhjärtad intention att arbeta, inte arbeta och studera. Är lite orolig för att vara så ung och sitta med en saftig studieskuld och bostadslån (vilket faktiskt var nödvändigt), men det är egentligen bara ytterligare ett steg. Ett bland många - det enda som inte kommer ändras är den underbara känslan av att vakna bredvid Kevin varje morgon. Så jag ser verkligen fram emot det här. Jag och Kevin skapar oss det liv vi vill ha. En fantastisk lägenhet, ett nytt liv! Det är trots allt där jag är nu. Eller där jag kommer vara imorgon. På andra sidan gatan.
Härligt skrivet!!
Helt helt underbart skrivet.
Fint skrivet och verkligen fina dikter! har en liten present till dig här hemma :) Kommer gärna och hälsar på dig så småningom i nya boet om jag får! Kram
Tack, brudar! Louise, det är verser från Melissa Horns "Innan jag kände dig". Klart du är välkommen när som helst, gumman! Men vad är presenten för? Jag har ju inte fyllt år eller nåt! :)