-

Här blev jag den jag är

Här kommer jag förbli

Här har jag längtat bort

Här har jag känt mig fri

Här har jag blickat framåt

Men ofta tittat ner

 

Sista kvällen i lägenheten på Djäknegatan. Spår av en annalkande flytt syns i de halvpackade kartongerna på golvet, och i de nakna fönstren. Jag dricker Amé ur en plastmugg, vinglasen trängs i en låda någonstans. Jag tittar ut genom fönstret och ser sovrumsbalkongen till vår nya lägenhet. Så glad att vi har möjlighet att bo kvar i området, i Uppsala! För en stund sen skålade jag med Kevin, och jag frågade honom om året vi bott här. Ja precis. Han har bott här ett år nu. Jag flyttade till England, Overton Road, förra hösten för fyra månader på prov. Vår relation, på prov. Det ledde till ytterligare fyra månader-ett halvår på prov i Sverige. Det i sin tur ledde till en bostadsrätt och planer för framtiden.

För två år sedan hade jag inte kunnat drömma om att se mig var jag är idag. Färdig jurist. Snart också kriminolog. Jag är 24 år och tillsammans med en (betydligt) äldre engelsman jag nu inte längre tvekar att tillbringa mitt liv med. Jag inser att jag genom åren gjort val som säkert fått många att höja på ögonbrynen. En del har valt att yttra sig, antingen stöttande eller varnande. Men jag har alltid gjort det som känts rätt, vandrat min egen väg. Upplevt, sett, lärt och levt. 

Jag har skrivit mina regler

Ingen fick ändra på dom

Jag tog första bästa vägen ut

När någon bad mig tänka om

Det kanske kommer kännas

Det rår jag inte för

Jag skulle inte ens vara hälften

utan det jag gör

Så imorgon när vi vaknar ska vi skriva kontrakt. Få nycklar. Springa med ögon som hos barn till vår nya lägenhet, vårt nya liv. Jag kommer snart inte vara student. Jag söker jobb med en helhjärtad intention att arbeta, inte arbeta och studera. Är lite orolig för att vara så ung och sitta med en saftig studieskuld och bostadslån (vilket faktiskt var nödvändigt), men det är egentligen bara ytterligare ett steg. Ett bland många - det enda som inte kommer ändras är den underbara känslan av att vakna bredvid Kevin varje morgon. Så jag ser verkligen fram emot det här. Jag och Kevin skapar oss det liv vi vill ha. En fantastisk lägenhet, ett nytt liv! Det är trots allt där jag är nu. Eller där jag kommer vara imorgon. På andra sidan gatan.

 

Det är tidig måndagsmorgon och jag sitter i vardagsrummet. Dolis ligger på en av soffkuddarna bredvid mig, Disa sover på fårskinnsfällen framför brasan. Jag sitter i soffan med en kopp te och två tända ljus. Det tar tid för dagsljuset idag, mörkaste morgonen hittills denna höst. Eller är det vinter nu?

 

Lyssnar på Ellis Paul, ”The world ain’t slowin’ down”. På ett sätt håller jag med om att världen och livet aldrig saktar ner, men just nu är jag av en annan åsikt. När den mörka årstiden blir som mörkast och december är i antågande upplever jag alltid ett lugn. Det spelar ingen roll hur stressigt det är med studierna, hur många julklappar som ska inhandlas och köttbullar rullas… Både förra december och denna december är jag och Kevin mitt i en flytt, vi har massor att planera och genomföra, men det finns ändå en inre ro. Ingen stress.

 

Alla längtar till sommaren, semestrar och lata dagar i solen. Men jag kan inte låta bli att undra om inte mörka vintrar och juletider uppfanns för att få världen att sakta ner lite, ta det lugnt och andas mitt i vardagsstressen. Varför eldas det mer värmeljus än annars under vintern – folk vill se levande ljus snarare än att tända taklampan. Folk kryper upp i soffan med en kopp glögg och tittar in i brasan eller lyssnar på julmusik. De ägnar sig åt traditioner som pepparkaksbak och ljusstöpning, traditioner de följt genom åren och som känns tryggt. Tryggt och lugnt. Det klagas på stress över att hinna med allt inför julafton, men likväl gör de det varje år. För det hör till, för att någonstans finns där tid för lugn och ro, eftertanke, traditioner, trygghet.

 

Jag studerar 225 %, är snart klar med studierna och ska ut i arbetslivet, ska flytta till en ny lägenhet och hela mitt liv håller på att förändras på väldigt kort tid. Det händer mycket. Ändå känner jag mig inte stressad. Jag ser fram emot att ta fram röda kulor, göra snöänglar ute på en äng, dricka glögg och lyssna på julsånger. Utan att jag tänker på det saktar jag ner till jul, oavsett hur mycket jag har att göra finns där tid för att reflektera över det senaste året, vad som hänt i mitt, vad som ska hända. Att sitta tyst och still i en soffa och tänka på allt och inget. Mörka tider är inte av ondo, de är en möjlighet att ta det lugnt, så man får energi för ett nytt år och nya tider. Varje år i januari och februari när solen håller sig vaken längre och längre känner jag mig alltid mer förberedd, nystartad, för världen har för en stund slutat snurra så fort. Julen kan man räkna med, oavsett vad som hänt under året kommer december och julen. Trygg, mysig och mörk.

 

Och två tända ljus räcker så långt.

Ni trogna läsare av denna blogg är nog vid det här laget väl medvetna om att lågfrekvent uppdatering beror på upptagen bloggare.

Ni icke-trogna läsare har förmodligen ledsnat på att vänta.

Mitt i lägenhetsyran var jag några veckor tvungen att helhjärtat ägna mig åt mina 225 % studier som nog krävde 225 % av min tid, så ni förstår ju hur ekvationen inte riktigt gick ihop med bloggande. Men nu är halva terminen gjord och därmed (förhoppningsvis) den tyngsta biten. Nu väntar examensarbete i kriminologi (C-uppsats), läsning och ett par seminarier i asyl- och flyktingrätt samt litteraturanalyser (läsa VANLIGA böcker, yey!! :D) och en mindre skrivuppgift i engelskan. Det är absolut examensarbetet som kommer kräva mest tid, men grundstommen ska nog vara klar till slutet på november så jag därefter kan ägna mig åt...

FLYTTEN!

Kevin och jag planerar och ser fram emot nya lägenheten så otroligt mycket att vår iver tagit sig rätt oväntade former. Jag säljer möbler och prylar till höger och vänster (mindre att flytta, mer att köpa nytt för) och Kevin drar in mig (!) i inredningsbutiker och tittar på ljusstakar, salt- och pepparkar, klockor och annat av intresse. Han har klippt ut minimöbler och placerat på den lilla skalan av lägenhetens planlösning. Vi har planerat de tre första dagarna av flytten och jag kommer i helgen roa mig med att gå igenom förrådet för att se vad mer jag kan slänga/sälja.

Kevin har valt nytt köksbord och nya stolar.
Jag har fått köpa liggfåtöljen jag haft som dröm i två år.
Sovrummet kommer få en helt annan färg och känsla i naturfärger.
Köket kommer vara vår favoritplats och vi bägge längtar efter att göra i ordning skåp och lådor. Oljor, kryddor, vinglas, pastan från vår italienska butik, de vita tallrikarna från Duka och Chilli, min svarta tekanna, allt kommer få nya ställen och ingå i vår allmänna hemtrivsel.
Turkosa ljusstakar i badrummet.

Och till våren blir det nya loungemöbler till den större balkongen (som vi för enkelhetens skull döpt till terrassen), den lilla balkongen (som för övrigt är lika stor som den vi har för tillfället) i söderläge kanske jag införskaffar en liten solsäng till.

Hem ljuva hem.