Sömnsjukan
Min fråga var tidigare, hur länge kan man gå utan mat och sömn? Svaret var: inte länge. Antingen svimmar man eller så somnar man. Oavsett hur många tändstickor man stoppar in mellan ögonlocken kan inga tändstickor användas för att väcka en slumrande hjärna. Så jag lät den vinna. Jag sov.
Och vad har hänt nu? Jag kan inte sluta sova istället! Ta igår, som exempel. Jag hade lovat mig en tredagarspaus i mitt liv som på det sistone varit extremt hektiskt. Och igår kände jag för att vila heeeela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag mig så trött att jag ville sova, vilket jag gjorde. Vaknar två timmar senare, väldigt nöjd och glad. Tänkte att nu lär jag få problem med att somna på kvällen istället – men icke. Somnar ovaggat inom 15 minuter, dag som natt. Sov gott i natt också, för den delen. Likt förbannat känner jag nu för att luta huvudet mot kudden bara en liiiiiiten stund.
Konstant trött. Antingen har jag helt underskattat konceptet vila, eller så är jag sjukligt trött.
Tanken var att jag skulle göra något vettigt de här tre dagarna som att ägna mig helhjärtat åt plugget några timmar. Läsa på mer om förra seminariet, samt förbereda nästa. Kombination av rastlöshet och trötthet gör dock att jag misstänker att kvaliteten inte lär bli den bästa. Så därför har jag en ny plan:
Nu: lunch.
Sen: fixa och städa, gynnar alltid koncentrationen.
Senare: träna – lösningen på alla problem!
Efter det: får vi se. Plugga? Sova? Äta middag? Vila?
Morgondagen: plugga. Då borde jag vara utvilad och samtidigt fått utlopp för rastlösheten. Håll tummarna! (Go C, go C, go C!!!)