Helvetet fryser till is
Igår var jag med om en utomkroppslig upplevelse. En sån där händelse som får dig att känna det som att du står bredvid och tittar på spektaklet, med dig själv i huvudrollen.
Jag och mamma skulle på H&M, under tiden skickade vi in Erik och Per på Coop för att köpa mager gorgonzola. Riktigt hedersuppdrag. Mor och dotter slank in genom dörrarna och börjar se sig omkring. Vi plockar på oss och varandra diverse galgar med klänningar, byxor, linnen och skjortor. Kliver in i varsitt provrum vägg i vägg. Står en kort stund, hinner prova ett plagg.
Då händer det.
Erik och Per kommer och letar efter oss, Erik berättar glatt att han hittat en gorgonzola på extrapris. Jättestolt. Jaja, jag skiter i gorgonzolan, jag provar ett läckert linne här. Och sen hör jag Pers röst:
- Cecilia, vilken storlek har du, räcker storlek 38 åt dig?
Jag sticker ut huvudet och tittar på Per.
- Det beror på, svarar jag, vad är det för plagg? Jag har typ 34/36 på linnen och tröjor...
Mer hinner jag inte säga innan Per vänder och går ut i butiken. Tänkte inte mer på det, han ville säkert bara vet hur fet eller icke-fet jag är. Fortsätter prova en tröja.
Och så, bara sådär, knackar Per på igen, drar upp provrumsdörren och sträcker in en klänning till mig. Per. Har valt ut en klänning. Mannen som med shopping menar ölhävning på en pub. Han som man släpper av på The Bishops Arms efter att man släppt av Erik på Clas Ohlson, innan man själv kan gå till Bianco och Gina Tricot.
Jag tar stum av förvåning emot klänningen, som är en delikat blå-svart-vit klänning. Jag brukar aldrig få på mig klänningar med dragkedjor, eftersom min timglasfigur gör att såna klänningar antingen gör att jag ser gravid ut om klänningen är lagom över höfter och byst, eftersom min midja är som en getings. Och sitter det bra över midjan, så gör mina höfter i storlek Volvo 740 att klänningen sitter som på Hulken.
Men denna klänning, som Per fastnat för och valt ut åt mig, sitter perfekt. Och är snygg. Mamma blir begeistrad, Erik nickar gillande och Per… Per. Ler. Stolt, och förtjust.
Så nu går jag och är lite nervös över att himlen ramlar ner eller helvetet fryser till is. Det är samma odds som att Per frivilligt kliver in på H&M och väljer ut en klänning som passar sin kvinna, eller sin kvinnas dotter. Och betalar den.
P.S. Skorna är också nya. Enklare saker i skön modell, men höga. Höga och sköna. Skor som gör att man kan motverka sitt vertikala handikapp och ändå orka gå runt och shoppa i flera timmar. Sånt är helt okej. D.S.
Jag och mamma skulle på H&M, under tiden skickade vi in Erik och Per på Coop för att köpa mager gorgonzola. Riktigt hedersuppdrag. Mor och dotter slank in genom dörrarna och börjar se sig omkring. Vi plockar på oss och varandra diverse galgar med klänningar, byxor, linnen och skjortor. Kliver in i varsitt provrum vägg i vägg. Står en kort stund, hinner prova ett plagg.
Då händer det.
Erik och Per kommer och letar efter oss, Erik berättar glatt att han hittat en gorgonzola på extrapris. Jättestolt. Jaja, jag skiter i gorgonzolan, jag provar ett läckert linne här. Och sen hör jag Pers röst:
- Cecilia, vilken storlek har du, räcker storlek 38 åt dig?
Jag sticker ut huvudet och tittar på Per.
- Det beror på, svarar jag, vad är det för plagg? Jag har typ 34/36 på linnen och tröjor...
Mer hinner jag inte säga innan Per vänder och går ut i butiken. Tänkte inte mer på det, han ville säkert bara vet hur fet eller icke-fet jag är. Fortsätter prova en tröja.
Och så, bara sådär, knackar Per på igen, drar upp provrumsdörren och sträcker in en klänning till mig. Per. Har valt ut en klänning. Mannen som med shopping menar ölhävning på en pub. Han som man släpper av på The Bishops Arms efter att man släppt av Erik på Clas Ohlson, innan man själv kan gå till Bianco och Gina Tricot.
Jag tar stum av förvåning emot klänningen, som är en delikat blå-svart-vit klänning. Jag brukar aldrig få på mig klänningar med dragkedjor, eftersom min timglasfigur gör att såna klänningar antingen gör att jag ser gravid ut om klänningen är lagom över höfter och byst, eftersom min midja är som en getings. Och sitter det bra över midjan, så gör mina höfter i storlek Volvo 740 att klänningen sitter som på Hulken.
Men denna klänning, som Per fastnat för och valt ut åt mig, sitter perfekt. Och är snygg. Mamma blir begeistrad, Erik nickar gillande och Per… Per. Ler. Stolt, och förtjust.
Så nu går jag och är lite nervös över att himlen ramlar ner eller helvetet fryser till is. Det är samma odds som att Per frivilligt kliver in på H&M och väljer ut en klänning som passar sin kvinna, eller sin kvinnas dotter. Och betalar den.
P.S. Skorna är också nya. Enklare saker i skön modell, men höga. Höga och sköna. Skor som gör att man kan motverka sitt vertikala handikapp och ändå orka gå runt och shoppa i flera timmar. Sånt är helt okej. D.S.
Kommentarer
Postat av: Kamilla
Vilken elegant klänning! Men omg - jag har likadana skor. Tycker dock att de är lite obekväma eftersom man kliver snett på dem (kan iof vara att mina är måndagsexemplar). Kram på dig!
Postat av: Cissi
Ja nu blev jag verkligen helt sjukt chockad!! =D O han hittade verkligen en skitsnygg klänning, den passar dig perfekt! Nu kan Per vara lugn för att han får sina vingar i himmelen!
Trackback
