Ett glas glädje

En god drink med Piggelin i - bubbel, isglass och alkohol, en lyckad kombination. Glassen fungerar som is, smaksättare samt drinkpinne, mycket funktionellt. Avnjutes med en kär vän/älskad sambo i dämpad belysning i soffan med endast lugn bakgrundsmusik.
Magic will happen!
(Till denna drink kan med fördel användas mindre del alkohol, så Piggelinens smak verkligen kommer fram. Och med magi - nej, Maria, jag syftar inte på någon av dina snuskiga fantasier. Förmodligen.)
Att stå på kö genom livet
Fick en kväva en skrattattack häromdagen när jag skulle ”pinga” (vilket jävla ord) min blogg:

Snart kommer vi få stå i kö för allt.
”Välkommen till Coop Forum. Vi har registrerat dina varor och kommer genomföra betalning inom *metallisk röst* tjugo… minuter. Var god vänta.” Så får man stå där med sitt Visa-kort i handen och absolut inte hungra ihjäl.
”Välkommen till parkeringshuset Parkera. Du är placerad i kö, och din beräknade väntetid är... sju... minuter. Vänligen läs en tidning under tiden.” 7 minuter tänker du. Det överskrider ju såklart den tillåtna tomgångskörningsgränsen på 1 minut.
Eller varför inte: ”Välkommen till allmänna toaletten på Vasagatan. För tillfället är det många som besöker oss. Din beräknade väntetid är …fyrtio..fem… minuter. Var god håll dig.”


Snart kommer vi få stå i kö för allt.
”Välkommen till Coop Forum. Vi har registrerat dina varor och kommer genomföra betalning inom *metallisk röst* tjugo… minuter. Var god vänta.” Så får man stå där med sitt Visa-kort i handen och absolut inte hungra ihjäl.
”Välkommen till parkeringshuset Parkera. Du är placerad i kö, och din beräknade väntetid är... sju... minuter. Vänligen läs en tidning under tiden.” 7 minuter tänker du. Det överskrider ju såklart den tillåtna tomgångskörningsgränsen på 1 minut.
Eller varför inte: ”Välkommen till allmänna toaletten på Vasagatan. För tillfället är det många som besöker oss. Din beräknade väntetid är …fyrtio..fem… minuter. Var god håll dig.”
Avancemang!
Nu har det hänt lite grejer här. Jag har blivit kontaktad av ett företag som ville annonsera på min blogg, och efter att ha kollat upp hemsidan har jag bestämt mig för att göra detta. Evas underkläder är ett företag med otroligt snygga underkläder, väldigt varierat utbud och med tanke på tidigare lingerie-prat tycker jag att jag kan ta detta med underkläder ett steg längre. Så mina vänner, från och med nu kommer annonser från företag finnas på min blogg, alla noga utvalda, som jag själv ställer mig bakom och som uppmuntrar till shopping - guds gåva till kvinnorna.
Det ni gör är helt enkelt att klicka på annonsen för att shoppa, då gör ni både mig, företaget och er väldigt glada! (Kom dock ihåg, att för att göra mig extra glad, ska ni inte öppna ett nytt fönster och skriva in adressen, utan gå via annonsen.)
Vad sägs om en läcker korsett?
Klicka på bilden så kommer ni direkt till hemsidan och kan börja
- Killar: dregla, och köp något fint till era vackra tjejer.
- Tjejer: hitta något som får killarna att dregla. ;)

P.S. De har rea nu! D.S.
Det ni gör är helt enkelt att klicka på annonsen för att shoppa, då gör ni både mig, företaget och er väldigt glada! (Kom dock ihåg, att för att göra mig extra glad, ska ni inte öppna ett nytt fönster och skriva in adressen, utan gå via annonsen.)
Vad sägs om en läcker korsett?
Klicka på bilden så kommer ni direkt till hemsidan och kan börja
- Killar: dregla, och köp något fint till era vackra tjejer.
- Tjejer: hitta något som får killarna att dregla. ;)
P.S. De har rea nu! D.S.
Stress = bloggvila
Ju mer frånvarande jag är här, desto mer närvarande är jag någon annanstans. Typ i stressens helvete. Där har jag hängt några veckor nu, skulle vara roligt med lite miljöombyte.
Det har nämligen varit mycket i skolan. Och med mycket menar jag det där tillståndet när man till slut äter, skiter, sover och andas plugg. Allt handlar om skolans uppgifter, uppsatser hit, PM dit, seminarier, föreläsningar och planering av kurslitteratur. Om du inte de facto sitter med näsan i en bok, så tänker du på att sitta med näsan i en bok. Ansamlingen av uppgifter ter sig väldigt uppjagande och inger en stark känsla av längtan till något annat, bättre, lugnare (varmare) ställe. Träning har jag inte haft tid med, på jobbet har jag multitaskat och läst i kurslitteraturen mellan diskningarna och framplockande av mat. På nätterna drömmer jag folkrätt, konstiga familjerelationer och förvaltningsrätt. Freud skulle nog finna mitt beteende och mina drömmar oerhört intressanta.
Och när jag inte pluggar eller jobbar… Ja. Då sitter jag mest apatisk och tittar in i väggen, gnäller över MSN med Maria om jobbiga lärare, inkompetenta schemaplanerare och inkonsekvent kurslitteraturinformation. Ända tills jag säger att vi måste sluta gnälla och börja jobba istället.
I tisdags hade jag en sån där skitlång dag. 8 timmar plugg, 2 timmar jobb, efter det 30 min löpning. Halv nio fick jag mat. Efter det hade jag inte mer intellekt än att jag klarade att se på teve ett par timmar. En konversation med Erik var omöjligt att genomföra, flera gånger suckade han och skakade på huvudet åt mig, när jag inte förstod vad han sa. Även om han förmodligen bara frågade hur jag jobbade imorgon, eller berättade att han skulle ut med hundarna.
Förra veckan hade jag haft en liknande dag, och vid läggdags var jag så slutkörd att jag inte ens hann klä av mig och krypa ner under täcket innan jag däckade. Erik smygtog en bild, fick jag höra efteråt. Såhär är det att vara en extraarbetande heltidsstuderande jurist som läser dubbelt, engagerar sig ideellt i ett par uppdrag, tränar och har ansvar för ett medelstort hushåll med härligt underbara nedskitande djur och sambo:

God natt.
Det har nämligen varit mycket i skolan. Och med mycket menar jag det där tillståndet när man till slut äter, skiter, sover och andas plugg. Allt handlar om skolans uppgifter, uppsatser hit, PM dit, seminarier, föreläsningar och planering av kurslitteratur. Om du inte de facto sitter med näsan i en bok, så tänker du på att sitta med näsan i en bok. Ansamlingen av uppgifter ter sig väldigt uppjagande och inger en stark känsla av längtan till något annat, bättre, lugnare (varmare) ställe. Träning har jag inte haft tid med, på jobbet har jag multitaskat och läst i kurslitteraturen mellan diskningarna och framplockande av mat. På nätterna drömmer jag folkrätt, konstiga familjerelationer och förvaltningsrätt. Freud skulle nog finna mitt beteende och mina drömmar oerhört intressanta.
Och när jag inte pluggar eller jobbar… Ja. Då sitter jag mest apatisk och tittar in i väggen, gnäller över MSN med Maria om jobbiga lärare, inkompetenta schemaplanerare och inkonsekvent kurslitteraturinformation. Ända tills jag säger att vi måste sluta gnälla och börja jobba istället.
I tisdags hade jag en sån där skitlång dag. 8 timmar plugg, 2 timmar jobb, efter det 30 min löpning. Halv nio fick jag mat. Efter det hade jag inte mer intellekt än att jag klarade att se på teve ett par timmar. En konversation med Erik var omöjligt att genomföra, flera gånger suckade han och skakade på huvudet åt mig, när jag inte förstod vad han sa. Även om han förmodligen bara frågade hur jag jobbade imorgon, eller berättade att han skulle ut med hundarna.
Förra veckan hade jag haft en liknande dag, och vid läggdags var jag så slutkörd att jag inte ens hann klä av mig och krypa ner under täcket innan jag däckade. Erik smygtog en bild, fick jag höra efteråt. Såhär är det att vara en extraarbetande heltidsstuderande jurist som läser dubbelt, engagerar sig ideellt i ett par uppdrag, tränar och har ansvar för ett medelstort hushåll med härligt underbara nedskitande djur och sambo:

God natt.
Helvetet fryser till is
Igår var jag med om en utomkroppslig upplevelse. En sån där händelse som får dig att känna det som att du står bredvid och tittar på spektaklet, med dig själv i huvudrollen.
Jag och mamma skulle på H&M, under tiden skickade vi in Erik och Per på Coop för att köpa mager gorgonzola. Riktigt hedersuppdrag. Mor och dotter slank in genom dörrarna och börjar se sig omkring. Vi plockar på oss och varandra diverse galgar med klänningar, byxor, linnen och skjortor. Kliver in i varsitt provrum vägg i vägg. Står en kort stund, hinner prova ett plagg.
Då händer det.
Erik och Per kommer och letar efter oss, Erik berättar glatt att han hittat en gorgonzola på extrapris. Jättestolt. Jaja, jag skiter i gorgonzolan, jag provar ett läckert linne här. Och sen hör jag Pers röst:
- Cecilia, vilken storlek har du, räcker storlek 38 åt dig?
Jag sticker ut huvudet och tittar på Per.
- Det beror på, svarar jag, vad är det för plagg? Jag har typ 34/36 på linnen och tröjor...
Mer hinner jag inte säga innan Per vänder och går ut i butiken. Tänkte inte mer på det, han ville säkert bara vet hur fet eller icke-fet jag är. Fortsätter prova en tröja.
Och så, bara sådär, knackar Per på igen, drar upp provrumsdörren och sträcker in en klänning till mig. Per. Har valt ut en klänning. Mannen som med shopping menar ölhävning på en pub. Han som man släpper av på The Bishops Arms efter att man släppt av Erik på Clas Ohlson, innan man själv kan gå till Bianco och Gina Tricot.
Jag tar stum av förvåning emot klänningen, som är en delikat blå-svart-vit klänning. Jag brukar aldrig få på mig klänningar med dragkedjor, eftersom min timglasfigur gör att såna klänningar antingen gör att jag ser gravid ut om klänningen är lagom över höfter och byst, eftersom min midja är som en getings. Och sitter det bra över midjan, så gör mina höfter i storlek Volvo 740 att klänningen sitter som på Hulken.
Men denna klänning, som Per fastnat för och valt ut åt mig, sitter perfekt. Och är snygg. Mamma blir begeistrad, Erik nickar gillande och Per… Per. Ler. Stolt, och förtjust.
Så nu går jag och är lite nervös över att himlen ramlar ner eller helvetet fryser till is. Det är samma odds som att Per frivilligt kliver in på H&M och väljer ut en klänning som passar sin kvinna, eller sin kvinnas dotter. Och betalar den.


P.S. Skorna är också nya. Enklare saker i skön modell, men höga. Höga och sköna. Skor som gör att man kan motverka sitt vertikala handikapp och ändå orka gå runt och shoppa i flera timmar. Sånt är helt okej. D.S.
Jag och mamma skulle på H&M, under tiden skickade vi in Erik och Per på Coop för att köpa mager gorgonzola. Riktigt hedersuppdrag. Mor och dotter slank in genom dörrarna och börjar se sig omkring. Vi plockar på oss och varandra diverse galgar med klänningar, byxor, linnen och skjortor. Kliver in i varsitt provrum vägg i vägg. Står en kort stund, hinner prova ett plagg.
Då händer det.
Erik och Per kommer och letar efter oss, Erik berättar glatt att han hittat en gorgonzola på extrapris. Jättestolt. Jaja, jag skiter i gorgonzolan, jag provar ett läckert linne här. Och sen hör jag Pers röst:
- Cecilia, vilken storlek har du, räcker storlek 38 åt dig?
Jag sticker ut huvudet och tittar på Per.
- Det beror på, svarar jag, vad är det för plagg? Jag har typ 34/36 på linnen och tröjor...
Mer hinner jag inte säga innan Per vänder och går ut i butiken. Tänkte inte mer på det, han ville säkert bara vet hur fet eller icke-fet jag är. Fortsätter prova en tröja.
Och så, bara sådär, knackar Per på igen, drar upp provrumsdörren och sträcker in en klänning till mig. Per. Har valt ut en klänning. Mannen som med shopping menar ölhävning på en pub. Han som man släpper av på The Bishops Arms efter att man släppt av Erik på Clas Ohlson, innan man själv kan gå till Bianco och Gina Tricot.
Jag tar stum av förvåning emot klänningen, som är en delikat blå-svart-vit klänning. Jag brukar aldrig få på mig klänningar med dragkedjor, eftersom min timglasfigur gör att såna klänningar antingen gör att jag ser gravid ut om klänningen är lagom över höfter och byst, eftersom min midja är som en getings. Och sitter det bra över midjan, så gör mina höfter i storlek Volvo 740 att klänningen sitter som på Hulken.
Men denna klänning, som Per fastnat för och valt ut åt mig, sitter perfekt. Och är snygg. Mamma blir begeistrad, Erik nickar gillande och Per… Per. Ler. Stolt, och förtjust.
Så nu går jag och är lite nervös över att himlen ramlar ner eller helvetet fryser till is. Det är samma odds som att Per frivilligt kliver in på H&M och väljer ut en klänning som passar sin kvinna, eller sin kvinnas dotter. Och betalar den.


P.S. Skorna är också nya. Enklare saker i skön modell, men höga. Höga och sköna. Skor som gör att man kan motverka sitt vertikala handikapp och ändå orka gå runt och shoppa i flera timmar. Sånt är helt okej. D.S.
Uppdatering
Jo det har hänt en del. En del bra saker, helt klart värda att nämnas och firas!
- Jag klarade som sagt tentan galant. Five done, one more to go!
- Jag har kommit på vad jag vill göra efter utbildningen, jag kommer gå en kriminologiutbildning och använda mina juridiska och kriminologiska kunskaper till att arbeta med och påverka lagstiftning kring sexualbrott och kvinnomisshandel, m.m.
- Vi har tagit beslutet att flytta till Uppsala, som en följd av föregående punkt. Bättre kurser under sista delen av min utbildning, och närmare till alla nära och kära! Någon som har en lägenhet att hyra ut eller en miljon att låna oss till en bostadsrätt?
- Vi behövde inte betala ett öre för den krossade vindrutan! Jajemän, den arroganta skitstöveln till lastbilschaufför som först satte många bilister i fara och sedan förnekade allt ansvar fick allt punga ut med pengar trots allt. Mycket mycket mer, än om han varit tillmötesgående. Men det är väl det som kallas karma? ;-)
- Och jag har köpt ett par nya skor:



Och alltför många nya kläder. Men jag lovar och svär att älska och ära vartenda plagg!
- Erik har börjat sitt nya jobb som trafikplanerare. Ett jobb som innebär bättre arbetsuppgifter, bättre arbetstider och en gladare Erik! Nu jobbar han under högsta trafikplanerarchefen på Swebus i Solna. Han kör visserligen fortfarande också, men när vi flyttar söderut kommer han ha ännu bättre chanser att arbeta med trafikplanering på heltid. Och bättre chanser till högre lön.
- Vi har haft massor med besök: Först Eriks föräldrar och en bror, Tommy från Norrtälje, Louise från Täby och Linda från Krokom, för att fira Erik. På måndagen efter Eriks födelsedag for Louise, på tisdagen anlände Joachim och Cissi. Så roligt att träffa alla, och framförallt brorsan som varit utomlands så länge. Välkommen hem, bror! Ikväll kommer mamma och Per, ska bli mysigt att tillbringa en helg med dem, shopping, lite vin och popcornsmys. Om två veckor kommer pappa, det innebär god mat och bastande. Veckan efter det kommer kusin Yvette, och då blir det synd om Erik; två rödtottar med varsitt glas vin kommer skratta och prata hål i huvudet på honom! Tur att vi är charmiga, i alla fall. *ler*
- Jag klarade som sagt tentan galant. Five done, one more to go!
- Jag har kommit på vad jag vill göra efter utbildningen, jag kommer gå en kriminologiutbildning och använda mina juridiska och kriminologiska kunskaper till att arbeta med och påverka lagstiftning kring sexualbrott och kvinnomisshandel, m.m.
- Vi har tagit beslutet att flytta till Uppsala, som en följd av föregående punkt. Bättre kurser under sista delen av min utbildning, och närmare till alla nära och kära! Någon som har en lägenhet att hyra ut eller en miljon att låna oss till en bostadsrätt?
- Vi behövde inte betala ett öre för den krossade vindrutan! Jajemän, den arroganta skitstöveln till lastbilschaufför som först satte många bilister i fara och sedan förnekade allt ansvar fick allt punga ut med pengar trots allt. Mycket mycket mer, än om han varit tillmötesgående. Men det är väl det som kallas karma? ;-)
- Och jag har köpt ett par nya skor:



Och alltför många nya kläder. Men jag lovar och svär att älska och ära vartenda plagg!
- Erik har börjat sitt nya jobb som trafikplanerare. Ett jobb som innebär bättre arbetsuppgifter, bättre arbetstider och en gladare Erik! Nu jobbar han under högsta trafikplanerarchefen på Swebus i Solna. Han kör visserligen fortfarande också, men när vi flyttar söderut kommer han ha ännu bättre chanser att arbeta med trafikplanering på heltid. Och bättre chanser till högre lön.
- Vi har haft massor med besök: Först Eriks föräldrar och en bror, Tommy från Norrtälje, Louise från Täby och Linda från Krokom, för att fira Erik. På måndagen efter Eriks födelsedag for Louise, på tisdagen anlände Joachim och Cissi. Så roligt att träffa alla, och framförallt brorsan som varit utomlands så länge. Välkommen hem, bror! Ikväll kommer mamma och Per, ska bli mysigt att tillbringa en helg med dem, shopping, lite vin och popcornsmys. Om två veckor kommer pappa, det innebär god mat och bastande. Veckan efter det kommer kusin Yvette, och då blir det synd om Erik; två rödtottar med varsitt glas vin kommer skratta och prata hål i huvudet på honom! Tur att vi är charmiga, i alla fall. *ler*
Going on 30
Ja, min älskling fyllde 30 år, så det var bara till att klä upp sig, dra in magen och smeta på smink. Under lördagen, innan festen, drog Karin med oss och gänget ut på stan för diverse upptåg som slutade i en fin Dracula-målning med lila dåligt permanentat hår och cape. Bra där. Trots dåligt väder och en motsträvig Erik (men han var jävligt duktig ändå!) blev det riktigt lyckat och Erik medgav, om än motvilligt, att det varit riktigt roligt på stan, och han tyckte det var jätteroligt att hela gänget var där!
Kvällen avslutades då med fest; snittar, tilltugg, mousserande rosévin, skratt och babbel. (Och just det - jag premiäranvände skorna från föregående inlägg. Tyvärr lyckades ingen kamera fånga upp detta. Men Erik fick en ny digitalkamera i present av sina föräldrar, så nu jäklar ska det fotas skor!! Och förresten köpte jag ett par nya skor medan Erik blev målad. Jag passade på att smita in i en skoaffär när allas uppmärksamhet låg på Eriks blodiga tänder. Bilder kommer garanterat senare.)
Kvällen avslutades då med fest; snittar, tilltugg, mousserande rosévin, skratt och babbel. (Och just det - jag premiäranvände skorna från föregående inlägg. Tyvärr lyckades ingen kamera fånga upp detta. Men Erik fick en ny digitalkamera i present av sina föräldrar, så nu jäklar ska det fotas skor!! Och förresten köpte jag ett par nya skor medan Erik blev målad. Jag passade på att smita in i en skoaffär när allas uppmärksamhet låg på Eriks blodiga tänder. Bilder kommer garanterat senare.)